Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1851, sida 2

A2.... 77 Vi hafva bekommit tysk post med tidnine( 5 9 gar från IIamburg och Berlin af den 6 och dansk post af den 9 dennes. Några franska tidningar hafva vi icke bekommit. FRANKRIKE. Underrättelserna i tyska bladen bekrästa endast hvad vi redan fått veta genom de i tisdags med -Courier hitkomna engelska tidningarne, nämnligen, att konstitutionens försvarare i Paris för den militåra öfvermakten dukat under i sitt hjeltemodiga försök att uppråtthålla lag och rått. Kåmparne på folkets sida bestod af medlemmar af alla stånd, mer af vålklådda personer, ån af blusmån. Ty sörståderna, heter det i Börsenhalles referat, befarade förräderi, och förklarade att de icke ville inlåta sig i striden, innan nationalgardet förenat sig med dem. Dock befunno sig bland de kåmpande många arbetare, som i synnerhet uppretats genom representanten Baudins död. Kampen var i synnerhet lillig å den stora gatan Neuilly, hvarest ligger en kasern, der man hoppades finna vapen. De kåmpande försökte att bemåktiga densamma, men deras leder glesnade genom kanonelllen. Hufvudstriden ågde dock rum i nårheten at kyrkan S:t Eustache. Bland kåmparne bemårktes i synnerhet många ynglingar eller råttare gossar af 14 å 16 år. Måren i andra arrondissementet, Patural, uppmuntrade de stridande till motstånd. I några förståder slogo insurgenterna sjelfva generalmarschen och uppfordrade nationalgardet att gripa till vapen. De nationalgardister, som icke följde anmaningen, förståndigades att utlemna sina vapen. Man ser häraf, att, ehuru icke nationalgardet en corps tagit del i striden för konstitutionens försvar, dock många enskilta medlemmar af det samma och de s. k. båttre klasserna, lydt hederns bud och klådt blodig skjorta i kampen mot usurpatorn. Striden torde hafva fått en helt annan utgång, om de olika samhållsklasserna i allmånhet varit lifvade af samma högsinta tånkesått som dessa individer. Artilleriet har skoningslöst begagnats af de utaf usurpatorn köpta militårcheferna, tillfölje hvaraf mansallet på konstitutionens försvarares sida varit ganska betydligt. En mängd hus hafva derjemnte blifvit demolerade. Omkring kl. 5 e. m. den 4 saktade sig kanonadens och gevårseldens dän. En slags tyst stillestånd slöts emellan barrikadkämparne och militären; den djupaste tystnad herrskade i Paris. Soldaterna, som kamperade på torg och gator, låto de förbigående åter fritt passera. Men sedan mörkret fullståndigt inbrutit förnyades kampen åter på åtskilliga ställen vid skenet af gaslycktorna. En mordisk strid uppstod i nårheten af nordbanan, vid barrieren Rochechouart. Men under loppet af aftonen blefvo trupperna fullkomligt herrar öfver barrikaderna och begåfvo sig till hvila. Allt utvisar emellertid, att det icke varit ett partielt upplopp, som ågt rum i Paris, utan ett omfattande organiseradt motstånd mot ett brottsligt attentat på den bestående statsformen. 30,000 man trupper har måst föras i elden för att undertrycka detsamma. Från departementerne har man ånnu inga pålitliga underråttelser, men det skall snart visa sig, om det blott år en del af armen, anförd af åregiriga, men åreförgåtua lycksriadare, en servilt embetsmannastånd och den förskråckta delen af bourgeoisien, på hvilken hr L. Bonaparte stödjer sig, och om dessa bundsförvandter åro tillråckliga emot hela den öfriga delen af sranska solket och den i bebruari tillkåmpade statsformen. Usurpatorn och hans medbrottslingar hafva i utfärdade proklamationer försökt att gifva motståndet i Paris skenet af ett uppror emot ordningen och samhållet, endast företaget i assigt att plundra och förstöra. Derigenom bemantla de åfven den ytterliga strånghet, hvarmed belågringstillståndet upprätthälles. Det år tillochmed förbjudet att stanna på gatan och hvarje folksamling blir, utan föregående varning, genast språngd. Inga andra åkdon, in sorvagnar, få färdas på gatorna. Antalet af arreststerade folkrepresentanter itgör ötver 200. En del har erbjudits att åerfå sin frihet under det vilkor, att de återogo sin protest och lofvade att icke ånv0