Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1851, sida 2

annan sräga. Al de underrättelser, vi erhållit om denna rörelse, synes, att nationalgardet och således bourgeoisien afhållit sig från allt deltagande i densamma. L. Bonaparte har åfven baserat sitt företag på bourgeoisiens långtan efter lugn och ordning, och hans beräkningar i detta hånseende synas icke eller slå felt. Men hvad skall han göra i den håndelse folket vid den blifvande områstningen förklarar att det icke vill veta något af L. Bonaparte och hans prosjekter till Frankrikes råddning oah lycka? Skall han då detta oaktadt söka att bibehålla makten? Skall han I lyckas i ett sådant försök? Mot hans appell till folket kan emellertid alltid anmårkas, att den år ett rent gyckelspel. Utan en fri press, utan fri yttrande rått, utan några valmöten, med krigslagens skräckvälde i hela första militårdivisionen (som omfattar Paris och kringliggande 11 departementer) och en mångd andra departementer och med fångelserna fårdiga att emottaga hvarje man som yttrar en oberoende mening, år aldrig en fri och folkets sanna tånkesått uttryckande omröstning tånkbar. Menar han icke ärligare med sina öfriga mesyrer, så år det att befara att han hyser de för solkfriheten mest förderfliga afsigter. L. Bonaparte har imellertid, hvad utgång hans planer ån få, brutit sin ed och genom en ursurpation tillvålat sig makten. Detta gör alltid bans stållning tvetydig och osåker, och skulle han ån lyckas att, med eller utan en sanktion af en större eller mindre del af I nationen, några år bibehålla sig vid styret, så har man troligen att emotse ett förnyande af de skakningar och stormar som oroade de första åren af Ludvig Philips regering. Det skulle också icke eller sörundra oss, om vi mot honom finge se förnyade de på allmånna moralen fördersligt inverkande moruförsök, får hvilka denna konungs lif voro utsatta. Om således franska bourgeoisien, af fruktan för oroligheter och skakningar, handfallen och overksam åser huru usurpatorn kränker konstitutionen och tillrycker sig våldet, torde den begå ett felsteg, som den i en framtid får bittert ångra. Vi hafva hört den anmårkningen yttras emot franska konstitutionen, att den skulle vara behåftad med en felaktig och bristfållig mekanism. Men felet ligger såkerligen mindre hos konstitutionen, ån hos franska folket, som till förste president i republiken valde en prins, med sådana pretentioner och tendenser som L. Bonaparte. Äfven får man icke förglömma, att konstitutionen aldrig fått fritt verka till följe af de oaflåtliga intriger, som spelats mot henne af de så kallade ordningens vånner, hvilka, just genom sina hemliga och öppna attacker på grundlagen, bragt Frankrike i en sådan stållning, att L. Bonaparte med någon utsigt till framgång kunnat våga sitt företag. I anseende till den de sednare åren betydligt ökade sjöfarten å rikets norra orter, der åtskilliga alldeles nya utskeppningsstållen uppstått, men hvarest afskeppningen år underkastad omvexlingar och föråndringar, allt eftersom skogseslekterna för året samlats till större mångd i den ena eller andra hamnen, har förvaltningen af sjö-årendena ingått till Kongl. M:t med en underdånig anhållan, att efter omståndigheterna få å lotsstationerna norr om Gefle antaga extra lotsar; och lärer denna fråga vara under handlåggning i kongl. sjöförsvars-departnmentet. Kongl. förvaltningen af sjö-ärendena har inkommit till sjösörsvars-dopartementet med förslag till disposition af anslagen under femte hufvudtiteln nåstkommande år, åfvensom i sammanhang dermed, rörande det af rikets stånder vid senaste riksdag anvisade extra statsanslag. På framstållning af landshåfdingen i Jemtland om den sårdeles å Hårjeådalen och dit grånsande socknar intråffade missvåxt, har K. M. medgifvit, dels att ett års anstånd medgifves med återstoden af de undsättningslän, som 1849 utgått, dels ett anslag af 6000 rdr åt de nödställde i Jemtland, utan återbetalningsskyldighet. Fångvärdsstyrelsen har förordnat kapitenen i armåen Carl Ekenstjerna att intill den