Bonaparte sjelf hålls förvarad under Ludvig Philips tid. I flera af grånsfåstningarna hafva icke-bonapartiska kommendanter och ofliecrare blifvit arresterade d. 2 d:s. Den af L. Bonaparte till armåen utfårdade proklamation lyder som följer: Proklamation till armeen. -Soldater! Varen stolta öfver eder mission! J skolen rådda fåderneslandet; ty jag litar på eder, icke för att krånka lagaraa, utan för att förskaffa aktning för landets förnämsta lag: den nationella souveråniteten, hvars legitima representant jag år. Långe hafven J, liksom jag, lidit af de hinder, hvilka sattes i vågen både för det goda, som jag ville göra, och för eder sympathies demonstrationer till min fördel. Dessa hinder åro brutna. Församlingen har försökt att angripa den myndighet, som jag har af hela nationen; den har upphört att existera. Jag gör ett loyalt vådjande till folket och säger: Gifven mig antingen medel att försåkra eder lycka, eller våljen en annan i mitt stålle. 1830 liksom 1848 behand ade man eder som besegrade. Sedan man brånmårkt eder hjelten odiga oegennytta, brydde man sig icke om att rådfråga edra sympathier och önskningar, och dock åren i nationens utvalda. Nu, i detta högtidliga ögonblick, vill jag att armen skall låta höra sin röst. Rösten derför fritt som medborgare; men glömmen icke, såsom soldater, att den passiva lydnaden för befallningarna från regeringens chef år arm6ens stränga pligt, från generalen till soldaten. Det tillhör mig, som inför folket och inför kommande slågten år ansvarig för mina handlingar, att taga de mått och steg som synas mig nödvändiga för det alimännas vål. Hvad Eder betråffar, så förblifven oryggligt disciplinens och årans bud trogna. Iljelpen, genom er imponerande hållning, landet att uttala sin vilja i lugn och med öfverlåggning. Varen redo att undertrycka hvarje försök mot den fria utöfningen af folkets souverånitet. Soldater! Jag talar icke med eder om de minnen mitt namn framkallar. De åro inristade i edra hjertan. Vi åro förenade med oupplösliga band. Eder historia år min. I den förflutna tiden hafva vi åra och olycka gemensamt. För framtiden skola vi hysa gemensamma kånslor och beslut för Frankrikes lugn och storhet. Gifvet i palatset Elyske den 2 Dec. 1851. Louis Napoleon Honaparle.Inrikesministern har aflåtit följande cirkulår till prefekterna: Herr prefekt! Partierna i församlingen hotade Frankrikes iugn, emedan de smidde rånker, hvilka åsyftade att störta regeringen. Församlingen har, med hela pariserbefolkningens bifall, blifvit upplöst. -Vid emottagandet af denna skrifvelse behagade ni i alla kommuner låta anslå proklamationerna af republikens president och tillskicka mårerna och fredsdomrarne de till er adresserade cirkulårer för röstlistorna. -Ni har att vaka Öfver det stränga iakttagandet af de i dessa cirkulärer gifna föreskrifter. Ni skall genast genom andra ersätta de fredsdomare, mårer och andra embetsmån, på hvilkas understöd ni icke år såker. -För detta åndamål skall ni anmana alla offentliga embetsmån att tillstålla er sitt bifall till den stora åtgård, som tråffats af regeringen. Ni skall genast låta håkta hvarje individ, som gör försök att störa lugnet och förbjuda hvarje tidning, hvars polemik kunde bli farlig för lugnet. -Jag råknar, hr prefekt på er hångifvenhet och ert nit i fattandet af alla åtgårder till älmånna ordningens uppråtthållande; ni behagade för detta åndamål förena er med generalbesälhafvaren i departementet och dom424