fullbordades redan 1832 jernbanan emellan S:t Petersburg och Carskoje-Telo: den år emellertid ej af betydenhet. Likaledes år jernbanan emellan Krakau och Warschau, som utgör en stråcka af 168 engelska mil, fullbordad, och jernbanan från S:t Petersburg till Moskau på en stråcka af 400 engelska mil nåra nog färdig ). Deremot år förbindelsebanan emellan S:t Petersburg och Warschau på en stråcka af 683 engelska mil samt några andra banor, hvilka synnerligast åro åmnade att förbinda S:t Petersburg med andra stållen, ånnu endast föreslagna. I Italien utgöra de fårdiga småbanorna, som till större delen endast förbinda nårmast belågna ståder med hafvet, en stråcka af 143 engelska mil. Deremot åro flere stora banor föreslagna, sårdeles i Sardinien. I Spanien åro endast 18 engelska mils jernbana fullbordad, men enligt senaste underråttelserna, synes der vara utsigt till en banas snara påbegynnande emellan Madrid och Valencia, hvartill blifvit samladt ungefår 100 millioner francs. I Norrige kan det antagas för sannolikt, att den långe föreslagna banan emellan Christiania och Mjösen, som har en långd af 6 norska eller 9 geografiska mil, och hvilken regeringen lisligt omfattar, snart skall begynna anlåggas. Nederlånderna. Om de nederlåndska banorna saknas för nårvarande pålitliga underråttelser. De uppgåfvos år 1847 af Reden till 20 geografiska mil öppnade, till 17 under arbete varande, till 60, hvilkas utförande voro försåkrade samt till 69 föreslagna, således tillsammans till 166 geografiska mil. Belgien. Af alla de europeiska stater, som hafva verkat för jernbanevåsendet, har ingen gjort sig till den höjd förtjent af detta kommunikationsmedel, och ingen ej eller jemnförelsevis skördat så stort gagn af sina anstrångningar som Belgien. Med afseende på jernbanevåsendet kan derföre Belgien i detta hänseende betraktas som en mönsterstat. Belgiens oafhångighet var nyligen garanterad; det stod enstaka och hade, genom upplåsningen af föreningen med Holland, till en del blifvit beröfvadt sina vigtigaste handelsvågar till utlandet. bet betraktades till en del med förakt af de makter i norr och öster, hvilkas erkånnande det nådtvunget erhållit. Då beslåto dess statsmån att genom ett storartadt företag förskaffa landet det inflytande, som dess obetydliga arealinnehåll, dess ringa folkmångd och dess inskrånkta handel icke kunde skånka det. Så snart administrationen under den nya monarken var tillsatt, framkom den genast med ett storartadt förslag, som hade till åndamål att knyta förbindelser med grannstaterna och åstadkomma ett sådant ömsesidigt beroende, att det skulle utgöra en såker borgen för bibehållandet af det allmånna lugnet och aktningen för den nya statens oafhångighet. Förslaget åsyftade att gilva Belgien ett system af jernbaneförbindelser, hvilka skulle göra detta lilla konungarike till en allmån landsvåg för en stor del af handeln och personfrequensen emellan Europas flesta och vigtigaste stater. Det beslöts att anlågga 2:ne stora hufvudlinier, som skulle bilda ett kors, hvars genomskårningspunkt var vid Mecheln. Korsets långd skulle stråckas ifrån Ostende till Leyden och sortsättas genom preussiska området öfver Aachen till Cöln. Tvårlinien skulle skåra den förra i råta vinklar från norr till såder, stråckande sig från Antverpen genom Brissel och genom Mons öfver franska området till Valenciennes. Flera bilinier och utgreningar skulle fullånda detta jernbanenåt. De föreslagna liniernas sammanlagda långd skulle utgöra 347 engelska mil. Detta lysande eyctom hade knappast hunnit framlåggas förrän det blef af statsmakterna antaget och af folket med hånryckning motsett. De statsmån, hvilka landet har att tacka för verkstållandet af detta förslag, som blef OIntana oanaen — of dan TT 3