Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1851, sida 2

mannens lik vid stranden af Skeppsholmen, och den onaturliga fadren sade då han sick veta det: — Bra, alt han år borta! Nu behöfver jag inte mera frukta för mitt guld! Mitt sköna guld! IV. Fjerde våningen. — Nå! låt opp, edra sakra ... sjusofvare! Tycker ni det år tid att sofva nu, ert byke? Låt opp, annars ska jag ta mig tolf torkade äc, låra er mores, jag! Det var den som hyr sjerde våningen, hvilken på detta sått tillkånnagaf sin hemkomst klockan smellan elfva oeh tolf en qväll. Det hördes på mannens röst, och på den ojemna gången uppför trapporna att han var drucken, och detta såkert i ganska hög grad. Mannen år murare, och bebor två små rum deruppe, och dessa rum genljuda dagligen af skrik och svordomar. Han har hustru och 6 barn, nåstan alla minderåriga, och dessa olyckliga måste ståndigt klåda skott får den vilda drinkarens beserkasinne. Men för tio