Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1851, sida 1

sömnlösa nätter, huru mänga oroliga dagar har jag icke haft för detta! .. Och det har tillochmed kostat mig brott! Brott?... jag har ju guld! Hvem kan vara brottslig då han har guld? Ha ha hal! man tror att jag år fattig, så mycket båttre. Ja, jag år mycket fattig, jag har ingenting: jag får frysa och svålta .. arma man, ha ha hal Detta skratt ljöd hemskt och skårande, såsom man föreställer sig afgrundsandarnas skratt Öfver en fallen sjål .. och denna man skrattade dock öfver sig sjelf! — Men ånnu har jag icke nog — återtog han i det han låt guldstyckena löpa under sina fingrar, — ånnu felas mig mycket! Men jag skall ha det . . ja, jag har föresatt mig att jag skall ha det.. Jag gjorde rått uti att skilja mig ifrån min familj, de ville endast ruinera mig, under sken af att försäkra min salighet .... Ha ha ha! salighet? — Ar inte guldet salighet nog? oe ville att jag skulle hjelpa fattiga; hvad har jag med fattiga att göra? jag år sjelf mycket fattig — — ha ha hal mycket fattig! Nu år jag ensam, man skall inte mera taga ifrån mig mitt guld, mitt sköna guld! Ett stark klappande på dårren afbråt denna rysliga tankegång, och med en katts vighet skyndade han att låsa igen skrinet, samt