Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1851, sida 2

2— IMu 110110119 II)0IYMGU, 1104AM1 attl toan cu 1011IUd 0 2 ee håmnd på sina fiender. — — — — — 2 kättegångsoch Polissaker. En arbetskarl vid namn Anders Larsson, från hemmanet Rörvik i Fässberss socken, påträssades sistlidne Måndags morgon liggande dåd i landsvågsdiket vid soldattorpet Kalfmåssen under Kallebeck. Att Anders Larsson blifvit mördad, bar man all anledning förmoda och åro för mordet misstånkte drången Claes Johansson hos bryggaren Lorta vid Kallebeck och s. d. nämndem. Börje Anderssons son Gustaf, åfven hemma i Kallebeck, af hvilka den förstnåmnde redan blifvit insatt i håkte. — Sedan obduktion å den döda kroppen hunnit verkstållas, kommer ransakning hårom att vid Såsvedahls häradsrätt företagas. i —F. d. riksdagsmannen Christensson på Tingstad å Hisingön hade hos poliskammaren anmält, att natten emellan den 13 och 14 sistl. November bli.vit honom frånhåndt genom stöld, 5 st. blångarnslakan, 15 st. skjortor och ett fruntimmers-lintyg, alla mårkte, dels med bokstafven A. och dels med E. C. S. och B. I följd af denna anmålan hade en arbetskarl vid namn Carl Jansson, boende på Lerbråcka under Kungs Ladugården blifvit till poliskammaren i går uppkallad, derför att han för omkring 3 veckor sedan utbjudit tvenne st. lakan och örngottsvar till salu, hvilka misstänktes vara af dem som sränstulits riksdagsmannen Christensson. Vid målets upprop kommo såvål Carl Jansson, som målsågaren tillstådes, och intygade målsågaren beståmdt, att de af tilltalade Jansson utbjudne, nu för poliskammaren föreviste lakan, voro af dem, som blifvit målsågaren frånstulne, ehuru desse nu saknade de bokstäfver hvarmed de voro märkte. Carl Jansson hördes hårefter och förnekade all vetskap om stölden, under påstående, att de lakan han till salu utbjudit voro honom tillhörige, och förklarade han derjemnte, att de tydliga spåren efter mårkning tillkommit på det sått, alt hans lilla dotter vid ett tillfälle Åsepplat på dem, så alt en Sstor ruls deraf uppkommit. Ransakningen fick derefter anstå till annan dag, för anskaffande af bevisning och Carl Jansson afrördes till länshaktet. Engelska sjökaptenen William Calvert bade sistlidne Söndag supit sig så plakat full, att han varit aldeles redlös, i följd hvaraf polisen tagit vård, icke allenast om hans person, utan äfven om de effekter han vid tillfållet hade på sig. Calvert fick ock för sin förseelse sota med böter. Men hårmed var saken icke slut; Calvert, eller råttare hans styrman, som, något nyktrare ån sin kapten, lårer varit med på surret, hade för engelska konsulatet anmält, att ban af poliskonstapeln N:o 29 Andersson vid ifrågavarande tillfålle blifvit misshandlad och berösvad åtskilliga effekter, bestående förnämligast of ett ur och en nåsduk och anhöll att detta förhållande måtte till laga beifran anmälas. I går förevar saken uti poliskammaren, dervid ej mindre kapten Calvert. ån ätven tilltalade poliskonstapeln voro tillstådes. Calvert, bitrådd af konsulatsekreteraren Duff, såsom tolk, fortsatte sin angifvelse mot konstapel Andersson och yrkade å honom laga ansvar. Hårefter afnördes åtskilliga vittnen, hvilka alla intygade, att något våld mot kapten Calvert vid ifrågavarande tillfålle icke blifvit utöfvadt, icke heller, att de effekter som togos i förvar vid Calverts rusiga tillstånd, långre qvarhållits, ån nådigt varit; hvaremot Calvert å sin sida icke kunde styrka sin angifvelse. Hr polismästaren förehöll Calvert i allvarsamma ordalag det oskickliga i en dylik orättvis angitvelse och upplyste honom äfven om det ansvar, som efter svensk lag drabbar honom för sin obestyrkta tillvitelse, så sramt han icke i godo ville uppgöra saken med den förorättade poliskonstapeln. Efter många invåndningar och försök, att slingra sig undan, förmåddes slutligen Calvert sålunda förlika saken, ott han till poliskonstapel Andersson utgaf 20 rdr rgs; detta likvål, sedan br polismåstaren förklarat, att Calvert med sitt fartyg icke finge lemna hamnen förr, ån målet blifvit afdömdt. Poliskonstapel Andersson fick genast derefter mottaga penningarne och förklarade sig nöjd med den uppråttelse han sålunda erhållit. En gammal bekant mamsell, Charlotta Holmgren, som nu håller vårdshus på Lilla Berget, hade i poliskammaren anmält att en sjöman vid namn Mathias Olsson den 3 dennes, kl. omkring 8 på aftonen, sedan han dels förtårt åtskilliga toddyar och dels formerat grål inne i mamsell Holmgrens vårdshus, i hennes sängkammare syratpå sängsparlakanet, att detta till en del blifvit förbrändt, och om icke elden i tider blifvit observerad, hade eldsvåda lätt kunnat uppkomma. Då målet i går företogs inställde sig parterne. Olsson förnekade helt och hållet all vetskap om den förmenta mordbrandsanläggningen, hvarföre vittnen framkallades och hördes, men hade icke ringaste att upplysa, rörande angifvelsen. Målet slöts emellertid sålunda, att mamsell Holmgren fick ersät ta vittnena med 2 rdr bko. Sjöfartsunderrättelser. —