Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1851, sida 1

— — —— eller Newyork, Bahia eller Amsterdam, London eller Calcutta. Menniskorna hafva äfven bevisat att de göra rättvisa åt hans oförvitlighet; hvar och en, som har ett litet arf, eller som kunnat hopspara några styfrar på ett mödosamt arbete, skyndar att insätta sina penningar hos den välkända firman. Grosshandlaren är ännu icke mera än 40 år och lefver som ungkarl. Han har en ung mamsell som sköter hans hushåll, och — om man får tro förtalet — kanske ännu något mera. Vi vilja klockan elfva in öra läsaren i grosshandlarens rum, det är ett litet kabinett innanför sängkammaren, med utgång åt stora förstugan. Grossbandlaren är nyss uppstigen och sitter, iklädd en präktig nattrock, vid sitt arbetsbord. Han genombläddrar några böcker, gör sina annoteringar, och skakar på hufvudet med ett missnöjdt utseende, — Tusan dj....r! jag vet inte hur detta hänger ihop ... jag trodde inte att det så snart skulle yppa sig . . . men balansen skall ändå förr eller senare visa sig. — Nå nå, det det der får vi nog reda på sedan; jag har andra affärer att tänka på! Mamsellen kom in med en kaffebricka. — Ah! det är du söta Clara? . . . Nå det skall smaka rätt godt; men du ser så bedröfvad ut . . hvad fattas dig? — Jag har haft underrättelse om min far. — Jaså, ingenting annat — sade grossbandlaren med synbar otålighet, nå hvad vet du om honom? — Han är sjuk af sorg, sade flickan gråtande, han tror mig vara död! .. O! det är också mycket bättre än om han visste .. — se så Clara, inga barnsligheter; hvad har du att