Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1851, sida 1

— ———WWAAW———— — Ni har förväl tagit edra försigtighetsmått, för att vänta att jag icke skulle komma; hvad är det nu ni har att säga mig? — Det känner ni ju redan genom min biljett, och jag är säker att ni kommit i den afsigten att ingå på på det förslag som jag gjort er. — Nej min herre! jag gör det icke! — Det gör mig ondt mamsell, men då vet jag också hvad jag måste göra... ni ser dessa reverser, de äro af er fars hand, och äro klockan tolf i dag förfallna. Således måste jag klockan tolf i dag hafva 10,000 rdr kontant i mina händer, eller också blir er far bysatt. Det är ni som har att bestämma öfver er fars öde .. ni vet att jag älskar er, lyd min vilja, och ni skall gå härifrån med dessa papper öfverkorsade. — Men min herre, hyser ni då ingen känsla af barmhertighet? betänk hvilken förbannelse ni drager öfver ert hufvud! — Min sköna mamsell — svarade grosshandlaren med ett vidrigt leende — jag kan i er närvaro ingenting betänka. Ni är för skön för att kunna tillåta några sådana tankar uppstiga, då man ser er framför sig. Den unga flickan bad, gret, knäföll — men allt förgäfves .. till slut böjde hon sig under sitt öde, liksom under offerknifven. — — — En timme derefter såg man den unga flickan ytterligt blek lemna huset, medförande de öfverkorsade reverserna. (Forts.) nr — — — —