— Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Nationalsörsamlingen har antagit en lag, som ytterligare uppskjuter valen till general-, arrondissementsoch municipalråden. Dock sår detta uppskof för municipalrädens val icke öfverskrida d. 10 nästk. Feb. och sör generalrådens val d. 25 samma månad. be medlemmar af dessa råd, hvilkas sunktioner sluta under tiden, bibehålla tills vidare sina platser. Utskottet för ansvarighetslagen har haft en interessant sammankomst, i hvilken efter en ganska lislig debatt med 14 råster emot 1 beslåts, att öfverträdelser af 45 artik., som beståmmer att republikens president icke får återvåljas, åro att betrakta som förbrytelser emot ansvarighetslagen. Äfven beslåts med 11 röster emot 3 — en medlem afhöll sig från voteringen — att provocation till öfvertrådelser af denna artikel år att betrakta på enahanda sått. 3:ne medlemmar funno uttrycket provocation allt för sväfvande och fordrade en nårmare beteckning. Ordet blef dock upptaget i paragrafen, hvars definitiva redaktion uppskjutits till d. 29 Nov. L. Bonapartes tal vid utdelandet af medaljerna till de prisbelånta deltagarne i Londonerexpositionen har våckt mycket uppseende, hvadan vi anse oss böra reproducera detsamma. Det lyder som följer: -Mina herrar! Det gifves ceremonier, genom hvilka sådana kånslor våckas och sådana reflexioner framkallas hos oss, att vi icke kunna förakta dem som ett tomt skådespel. Jag kan såsom fransman icke undgå att kånna en viss rörelse och stolthet, då jag kring mig ser församlade de hedervårde mån, som med så många anstrångningar och uppoffringar i utlandet håfdat våra nåringars, våra konsters och vetenskapers åra. Jag har redan hemburit den stora tanka, som ledt verldsexpositionen i London, en råttvis hyllning; men kan jag i det ågonblick, då jag står i begrepp att kröna era framgångar genom en nationalförsamling, förgåta, att industriens sociala underverk begynt under upprorets larm och fullåndats i ett samhålle, som år försatt i en oupphörlig agitation? Och då jag tånkte på de hinder, som J haft att öfvervinna, sade jag till mig sjelf: Huru stor skulle icke denna nation vara, om man ville låta henne hemta andan och glådjas öfver sitt lif. Arbeten, hvilkas fullåndning knappt skulle synas möjlig vid ett varaktigt lugn, hafven J visat verlden i ett Ögonblick, då krediten knappt började åter lifvas, då en djefvulsk id oupphörligt förledde arbetarne att sjelfve tillstoppa arbetets kållor, då vansinnet under menniskokärlekens mask sökte afleda sinnena från deras regelmåssiga sysselsåttningar för att inveckla dem i utopistiska spekulationer. Gent emot dessa oförvåntade resultater mäste jag upprepa, huru stor franska republiken kunde vara, om det vore henne medgifvet att egna sig åt sina verkliga angelägenheter och reformera sina institutioner, i stållet för att oupphörligt sättas i förvirring å ena sidan af demagogiska ider och å andra sidan af monarkiska dråmbilder. Sprida de demagogiska iderna en sanning? Nej, de sprida öfverallt villfarelsen och lögnen. Öroen år deras förelöpare, gåckade förhoppningar följa dem i spåren, och de till deras undertryckande anvånda medel åro lika så många förluster för de mest maktpåligkactaf .eiiim —