— Att en sådan början förvänar er? icke sannt? Men det må nu förvåna er eller icke, så skola vi likvål tala derom. Nåväl, vi ingingo detta åktenskap för att blifva lyckliga med och genom hvarandra, men såg mig, hafva vi någonsin varit eller åro vi lyckliga? — Jag finner mig ganska lycklig; . .jag år nöjd. — Nöjd? bara det enda, kalla ordet nöjd! Och det år allt hvad ni svarar? — Hvad skall jag vål svara? Når ni behagade fria till mig, samt sökte att inbilla mig att jag var ålskad, så hade ni endast min rikedom till mål; det var millionen ni ålskade och icke mig. Jag å min sida ålskade icke eller er, men jag långtade efter en högre stållning i samhållet, jag ville smaka rangens och hofpraktens njutningar, — detta föranledde mig att gifva er min hand. Ni fick mina penningar, jag er rang, och således hafva vi intet att förebrå hvarandra. — Ni har således aldrig ålskat mig, min fru? — Jag medger det! Jag skulle kanhända kunnat det, men det år ni sjelf som lagdt hinder i vågen .. men jag förebrär er dock ej; vi hafva båda fått tillfålle att lefva efter egen smak, vi kunna åfven gåra det hådanef