Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1851, sida 3

wear Insändt. IIOS Redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning anhåller en gammal subskribent om intagandet af följande rader: Om dåga och ega. Man har i senare tider, tvertemot all rim och reson och bruket fordom, börjat temmeligen allmånt skrifva dga med e, i anledning af den förmenta derivationen ifrån ordet egen. Detta år helt och hållet orått. Det år nemligen en erkånd regel ,att skriftecknet skall råtta sig efter ljudet. Aga och ega åro olika uti ljudet och böra derföre olika skrifvas. Att skrifva J dgen lika med i egen år ju för besatt. Äga skrefvo våra gamla klassiska författare; äåga skref vår store lexikograf Ihrer): åga skrifver Svenska akademien i sin Staslära (pag. 18), der Akademien visat att etymologien i språkets nårvarande skick så mycket mindre kan tjena till regel för skrifsåttet, som en sådan staflag skulle komma att utgöra en samling af otaliga små ordlagar, i alltför mån ga fall blifva opålitlig, och språket ligga som ett vax i hvarje fornforskares hånder (pag. 25). vill man envisas med den pedantiska etymologiska hårledningen, kan man likaså vål åberopa sig hårkomsten från det skotska verbum aigh, som från egen. Af ett falskt skrifsått följer med tiden ett falskt uttal, hvarom man, bland annat, kan öfvertyga sig, då man ej sållan hör i våra kyrkor orden dömma och fördåmmelse (i Handboken stafvade döma och fördömelse) framslåpas med ett centnertungt ö, som skår en uti själen. ) I sitt Glossarium Suiogothicum såger Ihre: ,Åga, hadere, possidere. Vox hc manifestam prodit cognationem cum Greco SYStv, ut illius synonymum hafva cum Latino habere. Videri hinc posset satius esse ega quam åga pingi, in primis quum Islandi eiga scribant et affinia egen, egendom hane orthographiam juvent; sed sequor tamen hic, ut alias libenter, communiorem usum, presertim quum videam hac trahere antiquissimum gentium Gothicarum usum. Moesogothi aigan dicunt, Anglo-Saxones agan, et majores nostri aega.,