Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1851, sida 3

En ung engelsman, som under detta olyckstillfälle visade prof på stor kallblodighet, har åfven berättat några detaljer Öfver de hjertslitande scenerna, då sartyget var nåra att sjunka. Denna passagerare låg halfklädd i sin hytt når stöten egde rum, och vaknade deraf. I en hast fattade han sina klåder och förnåmsta dyrbarheter, samt ilade upp på dåck, der den största villervalla och förtvislan herrskade. Liksom alla de andra, vånde han sina tankar på något råddningsmedel. Inom några minuter måste fartyget ovillkorligen sjunka, men nu anlände en af båtarna från Villede-Marseille till de skeppsbrutnas hjelp. Just då han skulle nedstiga i den, fattade en tysk resande hästigt i fallrepet, men slåppte det lika hastigt, då han kastat en blick bakom sig. Den olyckliga fråmlingen varseblef på dåcket sin hustru, son och en slågting, och genast skyndade han till dem; kårleken till hustru och barn bade besegrat den så naturliga sjelsbibehållelsens känsla. Den unge engelsmannen åter skyndade i ögonblicket ned i båten. Sjömånnen, som fårda dan och insågo att sartygetofördröjligen skulle gå till botten ooh att deras lilla båt oundvikligen skulle dragas ned i den hvirsvel, som derigenom nppkomme, rodde hastigt bort. Knappt voro de 16 samnar ifrån Ville-de-grasse, förrån detta fartyg försvann i djupet. Båten, som just i detsamma skulle lågga till vid Ville-de-Marseille, var således i fara att i sjelfva råddningsstunden uppslukas af de håftiga svallvågorna; alla rusade fram och ville gå ombord på en gång, hvarigenom båten och alla menniskor deri ovillkorligen varit förlorade; men engelsmannen, som förutsåg detta, lyckades sastgöra ett tåg i båten, så att den ej neddrogs i hvirfveln. Kapten Gazan, befålhafvare på Ville-de-grasse, hade genast efter sammanstötningen låtit såtta sina båtar i sjön och derigenom råddat flera menniskolif. Han och hans öfvermaschinist lemnade ej fartyget förrän dåcket var betåckt med vatten, hvarpå de på Guds försyn störtade sig i hafvet. I mera ån en half timme kämpade de mot de hästiga böljorna; just då både hopp och krafter öfvergåfvo dem, blefvo de råddade af seconden på Ville-de-grasse. Kapten Gazon var då farligt sårad, troligen af några större trådstycken, som böljorna kastat emot honom. Parisiska skyltar. Parisaren år outtömlig i uppfinning af vackra och sinnrika skyltar. Man skulle kunna anvånda flera veckor i Paris blott för deras åskådning och studerande. Ofta beror en ny handelsbods eller en ny inrättnings lycka på en lyckligt uppfunnen skylt. På Bulevarden såg jag en tandlåkareskylt, som upptager en hel fönsterluft. Der ser man kåkar af elfenben och guld i alla möjliga former. Men icke nog dermed. Alla dessa kåkar åro genom urverk rörliga, så att de med vissa minuters mellantid Öppnas af sig sjelfva; man ser de gamla, skadade tånderna uttagas, friska, snöhvita insättas, och når på detta sått hela taflan år genomgången, börjas samma operation igen, och det dagen lång. — På samma gata ser man i en salubod för moderna fruntimmerssnörlif en vaxbild i kroppsstorlek, föreställande ett ungt fruntimmer, fårdig att klå sig till bal, och börjande med att tillsnöra snörlifvet: på bord och stolar rundtomkring ligga alla nödiga tillbehör af de elegantaste och modernaste slag. Under denna förrättning vrider sig den vackra damen långsamt omkring. På S:t Honorgatan, svarande mot Adelsgatan i Wisby, varseblef jag en dag utanför ett prydligt hus en större folkskockning. Jag blandade mig i hopen för att höra hvad som var på fårde. Det var en qvick skomakareskylt, som beundrades. Innanför stora, hela kristallfönster, stråckande sig från golf till tak, såg man en vattenkonst, inom en stor kupa af slipadt och poleradt glas, som oupphörligt kastade upp i luften små förgyllda och i mångsalldiga fårger skiftande skodon af alla möjliga former, dansskor, tofflor, stöslor, utanstöslor, kängor, barnskor, hvilka alla i en romantisk oordning efter hvarandra ett ögonblick sväfvade i luften, derefter nedföllo i djupet, för att i sin tur åter framträda på skådebanan. Ett qvickhufvud i blus uppsteg på trappan till huset, och höll öfver konstverket följande förKlaring till folket. Mina herrar och damer! man kan vid första påseende lätt märka, att detta icke är någon vanlig skomakareskylt. Mig synes, att mästaren är ett ljust politiskt hufvud. Han bar på ett allegoriskt sätt velat visa oss dynastiernas cirkulation i Europa. Betrakten blott mästerverket litet nogare! just nu sväfvar en toffel i höjden. Dermed menas tydligen England. Derefter presiderar en halfstöfvel i högsta platsen. Detta syftar påtagligen på Frankrike. Så följer i ordningen en stöfvelknekt. Hvem igenkänner icke deri Österrikex — Som han var i begrepp att fortsätta, blef han af en man i trekantig hatt och svärd vid sidan, nedskuffad från talareplatsen, med förständigande, att hålla sig tyst eller gå i arrest. Med denna oväntade förändring syntes talaren på intet vis missbelåten. Han vände sig höfligt till den stränga mannen, och yttrade med den förbindligaste min i verlden: jag tackar er, min herre, för den uppmärksamhet ni visat mig; ni har gjort mig en kunglig ära, då ni behagat störta mig från min thron., — En bättre klädd herre vid min sida gaf på begäran följande historiska upplysningar. Så väl den störtade talaren, som andra gyckelmakare, voro aflönade för attsamla åskådare och kunder till boden. Skomakaren hade varit i dåliga affärer, och nära att göra cession, men genom den sinnrika skylten med tillbehör hade han kommit på modet, gjort sin lycka och blifvit rik. Handelsunderrättelser. Köpenhamn den 1 Dec. Hår har intet omsatts i Spanmål, och enligt underråttelser från Hamhuro var det derstådes flau med Snanmål då man