Ull LECSS Stuälldel u(10tt1 411110U1I1IG UTDIUTE — Redan för flera år sedan anmåltes af hr tulldistriktchefen härstådes, att såvål tullkammarelokalen som packhuset hår i staden voro, med afseende på den ökade handelsrörelsen, alltför inskrånkta och otillråckliga; och, sedan denna anmålan föranledt åtskilliga förslager och brefvexlingar, låra, enligt hvad vi hört beråttas, borgerskapets hrr åldste och dråtselkommissionen vara kallade till magistraten nåsta fredag, för öfverlågsning i detta ärende, hvars vigt för samhället å ena sidan går det önskligt, att all möjlig omsorg deråt egnas, och å andra sidan påkallar uppmårksamhet åfven från tidningspressen. Dåimedlertid vi, i saknad af kånnedom om hvad i årendet hittills förekommit, icke kunna ingå i ranskning af de förslag, som från ena eller ; 8 2 andra hållet blifvit gjorde, måste vårt yttrande sörnämligast och allenast inskränka sig till den plats, hvilken företrådesvis synes för de ifrågavarande lokalerne låmplig. Längt ifrån således att inståmma med dem, som förorda planen emellan Stora Bommen och S:t Eriks hörn, anse vi platsen emellan skeppsbron och mekaniska verkstaden får den tjenligaste, derest, såsom vi förestålla oss, samma plats år för åndamålet tillråckligt rymlig; och grunda vi denna vår åsigt på följande skål, nemligen: att denna plats ligger intill den med så stora uppoffringar och så mycken omsorg uppfårda skeppsbryggan, vid hvilken, i följd af skedd uppmuddring, nåstan de största skepp kunna lågga till full-lastade; att denna sida om stora kanalen har den fördel för trafiken emot den motsatta, dels att de fleste köpmån åro i stadens södra del bosatte, och der hafva boståder, kontor och magasiner, dels att man förbi mekaniska verkstaden har gen våg till Masthugget och Haga samt den stadsdel, deråt byggnadsföretagen i en framtid ovilkorligen komma att vända sig, och dels att transporten öfver alltfår många bryggor till en hvars bästa undvikes; att lokalernes förlåggande å planen emellan Stora Bommen och S:t Eriks hörn icke allenast erfordrar uppmuddring af revieret utanföre, och broanlåggning invid s. k. Franska tomten, hvilket medtager både tid och otroliga kostnader, utan åfven, i anseende till bristande kassa får den enorma utgift, som hårmed år förenad, förlågger företaget in i en aflågsen framtid; att lokalens befintlighet invid låneresidenset och mekaniska verkstaden samt i den förnämligaste stadsdelen gifver mera både såkerhet och anseende, ån om platsen bakom fattigbarack och enskildes uthus våljes; — samt att vanan vid trafiken på gamla och vålbelågna stållet jemväl bår, då andra vigtigare omståndigheter tillkomma, icke alldeles lemnas utan betraktande. Men, frågar låsaren, huru kan man söreslå en plats, som tillhör enskilde personer. Det år just dithån vi nu vilja komma. Visserligen förbisågo, — hvilket vi på det hågsta klandra — vederbörande, vare sig tulldistriktchef, eller handelsförening, det förmånliga tillfålle till platsens erhållande, som förlidet år yppades, då den försåldes å offentlig auktion; men vi tro det icke vara omöjligt att ännu tillegna sig densamma, ehuru det icke gerna kan ske utan en skålig godtgörelse till ågarne, hvilkas derå uppförda prydliga 3-våningsbyggnad synes i allo låmplig att, tillika med den derinvid belågna obegagnade plats, utgöra, helst om badhuset förflyttas t. ex. till Surbrunn, den fullståndigaste lokal så får tullkammare som för packhus. Staden skulle derigenom vinna: 1:o att lokalerne måjligen redan nåsta år kunde upplåtas till begagnande, i stållet att ånnu kanske minst 10 år behöfde åtgå, innan nya lokaler kunde blifva tillgångliga; 2:o att erhålla lokaler för kanske J:delen af hvad de På andra sidan skulle komma att kosta, då i betraktande tages den dyrbara muddringen, broanläggningen, pälningen m. m.; och 3:0 att undgå det ingalunda behagliga bråk, som med ett företag af denna omfattning på ett olåndt och illa belåget stålle åro förenlige. Vi hafva sökt att i möjligaste korthet meddela vår åsigt, och skola med all uppmårk