Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1851, sida 2

hans trolösa maka, eller att ätminstone utgöra en högst nödvåndig tredje person vid sammankomsten. Men utvakad, som jag var, sof jag får långe; och ingen af de mina nåndes att ståra min hvila. Jag våcktes med det fasansfulla budskap, att doktor L hade skjutit sig. Jag sprang genast dfver gatan till honom: han låg ånnu i sången badande i sitt blod, med genomborradt bröst. Ingen af familjen var derinne, utan blott den andra läkaren, borgmåstaren och en tjenstflicka. Den sistnämnda hade varit närvarande då gerningen skedde. Hon beråttade, att hon med doktorns tillåtelse hade aslöst mig i att vaka hos honom, att hans hustru, som om den åldsta dottren blifvit underråttad af sin mans sjukdom, hastigt hade skyndadt till staden, och i dagbräckningen intrådt till honom. Då han varseblifvit henne, hade han rest sig upp i sången, sagt några ord på ett språk, som pigan icke förstod, samt derpå under kudden framtagit en pistol och aftryckt den mot sitt hjerta. Jag vill icke söka skildra den påföljande jämren. Jag har redan i beråttelsen kortligen antydt på hvad sått en vållustig och samvetslös qvinnas brott bragte fördert öfver tvenne samiljer, och beredde mänga andra en sorg,