nog. 0 lyckliga Sverige! Vid vår östra gräns stampa hotande Kossackernas håstar; ömsom vid den vestra, ömsom vid den södra visar sig skuggan af det råda spöket. Men vi Svenskar, vi -Nordens Fransmäns, vi sofva. -Det gamla Götha Lejon hvilar, med öppna ågon sofver det; dess dröm år om ..... ja den drömmen, den tiga vi med så långe. Vi tånka på Sofie Sager, på hr Tardini, på den med pukor och trumpeter och kanoner förkunnade förlossningen (n. b. kronprinsessans, ej landets), på mycket annat, men föga på politiken. Vyss, vyss, sof gamla Svea! Når folken sosva, gå furstarne vakt — — — O lyckliga Sverige! -Sverige år lyckligare ån det sjelf vet. — detta har Morgonbladet nyligen vågat sörkunna det förvånade sådern eslandet. Morgonbladet år — eller vill anses vara — en halfofficiel tidning, och år således åtminstone halft tillförlilig.. Morgonbladet vet mycket vål, att Sverige år lyckligt, Sverige sjelit må såga om den saken, hvad det vill. Lätom oss då vidare analysera vårt sosterlands lycka. Sverige har (för att börja med den -allerhögsta lyckan) en ganska beskedlig kung, som varit populår, och har Rått och Sanning till valspråk. Om hans ömhet för sitt folk, om hans vishet år nåstan icke mer ån en tanke. Vi kunna dessutom skryta med ett rått ansenligt konungahus, hvilket lofvar att allt framgent till landets fromma föröka sig intill tredje och fjerde led. Det år sannt, att civillistan, ty vårr, torde tlllvexa i samma proportion, som konungahuset. Men ....... O lyckliga Sverige! H. K. H. kronprinsen har vid sin förmålning med prinsessan Louise vunnit diverse millioner, och Sverige, det fattiga Sverige — åran att bekosta det höga millionårparets bosättningsomkostnader och särskildt nålpengar till den rika bruden. Det år sannt, att en hel hop fattigt solk får låta sina små rucklen till hem gå under klubban för att kontribuera — måhånda till ett ornament i Hans Kunglig Höghets kabinett. Men de arme satarne tå trösta sig. Mot Svenska nationens -chevalereska artighethvad betyder vål några usla sattighjons vara eller icke vara? O lyckliga Sverige! Svenskarne ha med åkta svenskt tålamod hela 40 (såger fyratio) åren igenom gått och våntat på en representationsföråndring. vi måtte ej vara riktigt mogna för en sådan. Annu torde vi få vånta ett eller ett par decennier till. Men tröstom oss, Hans Majeståt, som ledsnat på saken, har nu i sitt bekanta tal lemnat den i Riksens Stånders egna hånder. Man vet, Riksens Stånder åro expedita af sig. Derför — soyons sages! soyons tranquilles! O lyckliga Sverige! Det år sannt, att pauperismen tilltager med sörfärlig progression. I ståderna åro arbetslönerna nedtryckta. på landet svålta stattorparne och de skattbetungade mindre bönderna i kapp På sina magra torfvor. Tusentals nyttiga menniskor nödgas årligen emigrera från fosterbygden till det förlofvade landet på hinsidone hafvet. Bränvinspannorna sluka de sodvaror, Som missvexten och potatissjukan skonat. Men allt detta år ju blott bagateller. Äro kapitalisterna och possessionaterna mindre gödda ån förr? Åro ej de förnåmas reunioner och söter lika lysande? Göra ej brånvinspatronerla lika lukrativa aflärer? Nåvå. O lyckliga Sverigel Med religionsoch samvetsfriheten står det lika förtråffligt till. Väl har man rört upp himmel och — poliskammare öfver hr Borgs Feuerbachianism. Men man har också varit berömligt mild, ja nåstan kurtisant mot jesuitismen i Stockholm, biskop Studach och Requiems samfundet. Lefyve toleransen! 0 lyckliga Sverige! I Sverige herrska ordning och lugn, två, som det påstås, nu för tiden mycket rara saker. A ena sidan — ni kan (ånnu ätminstone) vandra er gata framåt utan att falla