var det gisvet, att bringa Finnarna Sveriges sista tacksågelse och afskedshelsning. Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Lagutkastet om presidentens och ministrarnes ansvarighet (ut hvilket för någon tid sedan ett utdrag meddelats i Handelstidningen) föranledde den 22 Nov. en mycket lislig debatt i nationalförsamlingens afdelningar. Detta utkast år, såsom torde vara bekant, assattadt i en mot presidenten mycket fientlig anda, och lägger alla upptänkliga hinder i vågen sör hans återväljande. Iniet tillfålle kunde för majoriteten vara båttre ån detta för att håmnas för det nederlag, den lidit vid voteringen öfver qvestorernes förslag, och det erbjudna tillsället har icke eller lemnats obegagnadt. Denna gången stodo ministrarne och bonapartisterne aldeles ensamme emot det konservativa partiet, med hvilket venstran nu gjorde gemensam sak. Ministrarne insågo, att de kåmpade för en förlorad sak, och inskrånkte sig derför till den förklaringen, att regeringen sjelf tånkte framlågga ett lagförslag om an svarigheten, att det förekom dem som om statsrådets utkast gjorde ingrepp i den verkstållande maktens prerogativer och att regeringen för Ödfrigt förbehåll sig att uttala sin mening vid den offentliga debatten. Det af afdelningarne valda pröfningsutskottet består af följande medlemmar: Michel (de Bourges), Pascal Duprat, Creton, Bechard, Cremieua, Berryer, Janrier, Monet, E. Arago, Dufaure, Combarel de Leyval. Jules de Lasteyrie. Marc Dufraisse, de Laboulie, Pradie. Utaf dessa 15 medlemmar hafva fjorton uttalat sig för utkastet, och blott en enda, Janvier, år motståndare af detsamma. Sållan har yttersta venstran varit så starkt representerad i något utskott som i detta; sex af partiets medlemmar och deribland M. Dufraisse, bekant för ett beryktadt tal i nationalförsamlingen om alla kungars utrotande genom eld och svård, hafva deri blifvit invalde. Detta har, som man tror, skett derigenom, att bonapartisterne i flera afdelningar heldre röstat på medlemmar af venstran, ån på legitimister och orleanister. Åtta medlemmar af utskottet höra till de mest deciderade af dessa begge sistnåmnde fraktioner. Valet af detta utskott år alltså ett så afgjordt nederlag för presidenten, att han ånnu aldrig rönt maken, och för att göra det ännu mera i ögonsallande, har Pradis (yttersta venstran) tillfogat ett amendement, hvilket åter upptager frågan om församlingens rått till direkta truppreqvisitioner och om anslåendet i kasernerne af församlingens beståmmelser i detta hånseende. Man kan alltså emotse ett förnyande af denna debatt, måhända med ett helt annat resultat, än förra gången. Louis Bonaparte skall vara mycket bäde förbittrad och bekymrad öfver denna utgång af diskussionen i afdelningarne och han har åfven att befara, att det icke skall blifva honom och hans anhångare måjligt att, oaktadt majoritetens vacklande, förhindra antagandet af ett lagförslag, som för ögonblicket synes hafva gdelar af rösterna för sig och som, om det går igenom, skall lågga oöfverstigliga hinder i vågen för ett direkt inflytande på presidentvalet från regeringens och embetsmånnens sida. Det heter derför också, att presidenten år mera ån någonsin böjd för att våga en statskupp; det plågar likvål vara en vana hos L. Bonaparte att låttare fatta ett beslut ån utföra detsamma. Enligt telegrafdepesch från Paris af den 24 Nov. har Berryer blifvit vald till ordförande i utskottet för ansvarighetslagen. Ministern för allmånna arbeten Lacrosse har, då kommunallagen behandlades får andra gången, å regeringens vägnar föfklarat, att hon vid den sista behandlingen af lagen skall understödja densamma. Ett amendement till lagen har antagits, enligt hvilket uppehållet i den kommun, hvarest man icke år född, styrkes på det allmånna i civillagen saststäljda sått. Härigenom har åter en al de våsendtligaste, i lagen af den 31 Maj för valråttens utdfvande nedlagda hinder bortfallit. Vestran förmodas likafullt hafva i sinnet alt rösta mot lagen vid dess sistab-handling, för att, genom förkastelsen af densamma, tilltvinga sig; den oinskränkta rösirätten i dess fulla utstråck