gärde vittnet in ett glas vatten, hvilket vittnet till större delen sjelf tömde hvarföre vittnet skickade sin piga, som vittnet medtasit, ytterligare ester ett glas vatten åt m:sell Svedmark, och då pigan dermed aterkommit, berättade denua, alt bon sjelf måst skalla sig vattnet, emedan madam Winberg vågrat henne sådant. Viltnet frågade då tilltalade Winberg om orsaken till hennes vägran och tillade att m:seil Svedmark alltid borde hafva ett glas friskt vatten stående inne i sitt rum, derpå Winberg yttrat sig, att en sådan menniska, som m:sell S., icke bör ha något valten, utan endast hafresoppa. Med anledning härof frågade ordföranden tilltalade Winberg bvad skål hon haft att vägra m:sell Svedmark vatten, hvarpa Wiuberg svarade, att hon fruktade det m:sell Svedmerk dermed kunnat skada sig. Herr ordföranden genmälte då: ,å prat, icke kunde m:sell Svedmork dränka sig i ett glas vatten., Slutligen upplyste fru Leffler, att hon från barudomen varit bekant med m:sell Svedmark och tt fru L.ffler aalldrig funnit någon förständsrunb ning hos ra:sell Svedmark, utan tvårt om att hon naft ett klart begrepp, ståndigt varit glad, språksam och sållskapslik; men att m:sell Svedmark nagon kort tid, efter det hon genom döden förlorat sin mor, hvitkve inträllat för nägra år sedan, då varit lidande till både kropp och själ oca att hou derunåer möjligen haft en hop galna fantasier, som måhända gifvit anledning till det om henne utspridda ryktet om förståndsrubbning. Sedan parterne å ömse sidor begärt förhör med de till vittne åberopade, nu uteblifne personer, samt kärande ombudet yrkat att samtlige tilltalade måtte å