kättegångsoch Polissaker. Svedmarkska målet. (Forts. och slut fr. N:o 179 (277). Handlanden Gustaf Lefflers fru slck håreftler aflågga vitinesed och berättade: att mamsell Svedmark Lördagen den 4 sistlidne Oktober fram på förmiddagen först besökt vittnet, dervid hon högeligen beklagat sig öfver sin nårvarande bostad hos tilltalade Winberg, och bland annat såsom skål för sitt missnöje uppsisvit, att hon af Winbergskan och dennas snygga bekantskaper blifvit utskrattad såsom en kalniog, blott derföre, att hon inne i sitt rum sjöng andliga sånger. Sedermera hade mamsell Svedmark, som emellertid om Lördagen våndt åter till Masthuggsbergen, kommit tillbaka till vittnet påföljande Tisdag på morgonen och då dels upplyst, att bon redan om Söndagen lemnat Winbergs bostad och att hon legat under bar himmel de tvenne nätterna till Måndag och Tisdag, samt dels förklarat att hon numera på inga vilkor kunde förmå sig att återvånda till Mastbuggsbergen. Vittnet hade likväl flera gånger uppmanat henne att återvånda, men då hon beståmdt vågrat sådant, och vittnet frågat om hon icke visste något annat stålle, hvarest hon kunde få inlogera sig, hade hon uppgitvit jungfru Maria Pettersson, der hon trodde sig blifva mottagen. Vittnet had med anledning häraf och sedan mamsell Svedmark tillkånnagifvit sin åstundan att på förmiddagen bevista bön i Domkyrkan, bedt mamsell Svedmark spisa middag hos vittnet, hvaremellertid vittnet skulle besöka Maria Pettersson och vidtala henne, att mottaga mamsell Svedmark, med hvilket arrangemang mamsell Svedmark förklarat sin synnerliga belåtenhet. Vittnet fullgjorde också under tiden sitt åtagande, som kröntes med den framgång, att mamsell Svedmark, sedan hon spisat middag hos vittnet, straxt derefter omkring kl. 3 på e. m. gick till Maria Pettersson, hvarest hon, intill annorlunda hunnit ombestyras, skulle få qvarstanna. — Efter någon stunds förlopp kom tilltalade Winberg till vittnet och frågade, om icke vittnet kunde upplysa henne, hvarest mamsell svedmark, som redan om Söndagen aflågsnat sig från Winbergs bostad, utan att sedermera ha låtit höra af sig, nu kunde uppehålla sig, hvarpå vittnet svarat, att mamsell Svedmark numera vistades hos Maria Pettersson, boende i f. d. Bohleska huset på Spanmålsgatan, och att vittnet derjemte bedt madam Winberg att hon icke skulle besöka mamsell Svedmark eller derifrån afhemta henne, förr ån vittnet fått tala med hennes förmyndare, tilltalade Holm; tilläggande vittnet, att vittnets afsigt var, att påföljande dag tala vid Holm ocn då med honom öfverenskomma om anskaffande af annan bostad åt mamsell Svedmark, ån hos tilltalade Winberg; men att vittont, af Winbergs listiga handlingssått, derifrån blifvit hindrad, eller som orden föllo: plifvit förekommen. — Vidare berättade vittnet, att då vittnet erhållit kånnedom om det mot mamsell Svedmark begångna våldet, hade vittnet, Fredagen derefter, besbkt mamsell Svedmark och då funnit henne till en början tyst och sörbehällsam mot vittnet; men sedan vittnet lyckats Öfvertyga mamsell Svedmark, som misstänkte vittnet att hafva tillställt den ohyggliga våldsgerningen, att vittnet icke haft ringaste del deri, beråttade mamsell Svedmark för vittnet, att hon, sedan hon sist sett vittnet, blifvit på det måst våldsamma och barbariska sått behandlad och beklagade hon sig isynnerhet öfver svåra plågor i bröstet samt Ömhet i flere delar af kroppen. Vittnet såg sjelf åtskiHiga blånader, som mamsell Svedmark hade både på armarne, ena skuldran och handen, hvilken sistnämnde var esvartblå. — Och uppgaf mamsell Smedmark, att dessa åkommor och bröstplågor vore en följd af det henne ötvergängna våldet. Då vittnet kom in till mamsell Svedmark, låg hon på en soffa, utan att hafva någon puta under hufvudet, och såg mycket lidande ut. vittnet anskaffade genast en puta och beredde m:sell Svedmark dermed ett beqvåmare låger; derefter be