Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1851, sida 3

måste blifva bedragen, ty efter hvad som anförts kan hårför icke uppletat någon grund. De många missråkningar, och tillfölje deraf stora förluster, som egt rum i spanmålshandeln sedan våra spanmålslager medgåfvo en fri import, hafva föranlåtit oss att förelågga våra låsare förestående perspektiv, för att, om möjligt, kunna bidraga dertill, alt skydda för nya förluster, som kunna alstras af föråldrade åsigter. ij Det år påtagligt, att utlandet, inbegripit de Förenta Nord-Amerikanska staterna, producera mycket mera Hvete, ån som konsumeras; surpluset går således dit, hvarest mindre produceras ån som förbrukas, alltså hit. Proceduren af trancitorörelsen år icke, såsom tillförene, en spekulations-entrepris — utan en naturlig följd af nådvåndigheten, att försålja Hvetet der, hvarest en marknad derför finnes. Den hela Hvete-producerande verlden tillhör denna nation, ty hon betalar högsta priset och köper endast de bästa sorterna; hon kan derföre påräkna en oafbruten tillförsel, som äfven i sjelfva verket inträffar, då intet annat hinder ligger i vägen derför. Häraf följer, att Hvetet här icke kan blifva dyrt, utan att det alltid måste blifva billigt, efter de begrepp, som man hitintills haft beträffande värdet af denna artikel. Ännu har man icke hört omtalas nägon förminskning i Ävetekulturen i någon del af verlden; en tillökning deremot gisver sig tillkänna i alla länder, men måhända icke i något land så extenderad och vetenskaplig som här i landet, och vi hysa icke det ringaste tvifvel, att årligen mer och mer samt bättre spanmål kommer att produceras i alla länder, hvarest klimat och jordmån äro gynsamma. Jordbruket är en industrigren, som, i likhet med odlingen af Bomull o. 8. v., genom kapital, kunskaper, bjelpmedel af alla slag samt economi o. 8. v., kan drifves till en stor och fördelaktig höjd, och den framstår nu kraftigt.