Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1851, sida 1

H lyssnade med ångestfull uppmärksamhet; jag såg tydligt att hon icke förstod hvad han menade. Jag derimot förstod honom blott alltför väl: maskeradscenen stod ånyo tydligt och klart för mitt minne, Jag gick bort till den beklagansvärda qvinnan, och tog hennes hand: ÅFatta er, bästa fru H-! sade jag, er mans sjukdom torde nu hafva nått sin största höjd; han yrar. Hon svarade blott med en djup suck. Tyst! tyst! hviskade han, åter börjande, man kunde höra oss der nedifrån ... Ni vet ju, Elise! att rustkammaren ligger alldeles uppå mangelboden, och tänk bara, om någon upptäckte den hemliga dörren i lusthuset ... Majorskan fattade krampaktigt tag i sängstolpen; hon bleknade; hennes ansigte undergick en fruktansvärd förändring. Min bästa fru H! sade jag, låtsande som jag blott kände den ena orsaken till hennes sinnesrörelse, vore det icke riktigast och bäst stt sända bud på doktorn? Hans närvaro skulle kanhända lugna oss. Krisen är icke så farlig som den synes. Hon svarade med en nick på hufvudet, och gick hastigt ut. Den sjukes ögon tillslöts; han inslumrade; men oroligt. Jag såg ut på gården: Fru H? ilade med snabba steg bort åt mangelboden. Rustkammaren var verkligen belägen alldeles uppöfver denna, och lusthuset i doktorns trädgård, hvilket var tvenne våningar högt och byggt af plankor, stötte omedelbart der intill. (Forts.) ininiin 2X ? ne ? ? —— emd