Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 2

der — kapten H i fru IL.s armar. Ett sörsärligt misstag hade hår egt rum; men om det skedt med uppså på någondera sidan, kunde jag icke den gången afgöra. Kaptenen sprang upp med ett utrop of sörskråckelse: fru I. sjönk tillbaka i soffan, och dolde liks.m af förtwslan och blygsel — sitt ansigte i båda hånderna. Det lef åter mörkt. Gud förlåte oss hädalyttrade han slutligen; evig tystnad och — om möjligt — evig elomska!Det sörekom mig, som om hon suystade. Han utstötte en suck af smärta och gick; kort derefter lemnade åfven hon rummet och jag blef åter ensam. Långe blef jag ånnu qvarsittande helt får virrad och bedöfvad al det, som jag hår så ofrivilligt blifvit vittne till. Då jag åter intrådde i balsalen, hade man Just demaskerat sig. Doktorn och kaptenen voro alldeles lika klådda, nåmnligen som Don Juan. Fru H bade turkinnedrågt. Fru Lhade beståmt burit enahanda kostym; nu der imot var hon herdinna — det förekom mig både påfallande och misstånkt. Doktorn var vid ett briljant lynne: Han brydde fru H, och påstod, att hon hade omfamnat honom i den tanken, att han var kap