Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 2

Jag började misstro mina egna Ozon: Om hon visste med sig en så grof sörhryltelse. som den ofvan anförda, huru skulle det då vara henne möjligt att bibehålla ett dylikt — att jag så må såga — demoniskt lugn?. .. Turkinnan i det aflågsna rummet kunde ju hasva varit någon annan, som liknade henne; min hufvudvårk hade kankånda förvirrat mina sinnen och betagit min blick sin vanliga skärpa, o. s. v. Kort sagt: jag hade nåstan återvomnit min tro på fru LÄÖs oskuld, då min hustru — en fin iakttagarinna — någon tia derefter i förtroende låt mig förstå det vhon fruktade för att hennes förut yttrade misstanke icke var helt och hållet ogrundadt. Att, sedan maskraden, en våsentlig föråndring föregått med H, föll tydligt i ögonen. (Forts.) — — — —