gaf mig sullt upp att bråka min hjerna med. Det var långe tal om att få tillvågabragt en maskerad i R; och jag tror att fru l var den, som först gaf idben till densamma. Sent omsider kom den ock till stånd: masker ock kostymer anskaffades, och aftonen blef bestämd; den skulle anställas på klubben. Då jag icke sjelf kunde deltaga i nöjet, hade jag gjort upp ett spelparti med trenne stycken andra af stadens herrar. Fram på aftonen öfverföll mig en icke ovanlig hufvudvärk. Jag fick en annan person att taga mina kort, får att, enligt min fena vid denna tiden, taga mig en liten lur. Jag bad dersör vården anvisa mig ett något allågset rum, der jag kunde få en half timmes hvila, som, enligt förmodan, skulle fördrifva det påkomna rbeumatiska anfallet. Efter en stnnds förlopp, erhöll jag det begårda rummet. Åfven hit trångde dock det svaga Jjudet af dansmusiken och sorlet; men det störde ej, det blott bidrog att snarare vagga mig i sömn. Jag sökte och fann den efterlångtade hvilan i en lånstol, som stod i ett af hörnen vid fönstret. Jag hade icke sofvit rått långe innan jag våcktes af dörrens knarrande. Jag hörde tvenne personer komma in i rummet; men