kättegängsoch Polissaker. Några arbetare voro i går uppkallade till poliskammaren i påstående om ansvar å dem för det de sistl. söndags afton, eller rättere midnatt, fört buller och oljud å Kungsgatan. Då detta mål påropades, tillstädeskommo såvål osvannämnde svarander, som nattvakten, hvilken anmält saken. På hr polismäst. fråga hvaruti oljudet bestått, svarade nattvakten, att de sjungit och skrikit, och då nattvakten tillsagt dem att hålla sig tysta, hade de svarat, att de ågde råttighet att sjunga, ty det var folksången. Polismåstaren: Var det vacker sång, eller var det skrik? Hårpå svarade samtlige tilltalade, att de sjöngo folksången i qvartett efter konstens reglor, och att en nattvakt omöjligen kunde bedöma halten af deras sång. Sedan tvenne af nattbevakningep afhörts såsom vittnen och intygat, att det icke varit någon rejel sång, utan ett gement skrik, som stört midnattssomnen för gatans samtlige innevånare; fålldes de att hvar för sig böta, I rdr 32 sk. bko, eller undergå 4 dagars vattenoch brådstraff. — En engelsk sjöman, Charles Smith, på briggen Tetis, hade sistlidne söndags afton varit ute på en liten kryssning dels i Masthugget och dels i Haga, å hvilket sistnåmnda stålle ban kommit in till en slagtarelårling vid namn Brattberg, der han på ett högst oanständigt sått betett Sig, Så att han slutligen blifvit utkastad. Smith häröfver uppretad hade då slagit in tvenne stycken större rutor, hvarefter han aflågsnat sig. 3 går stod Smith till svars härsör uti poliskommaren, hvarvid han erkånde, att han varit full, men nekade att hafva slagit in sönsterrutorne; men sedan tvenne vittnen bekråftat riktigheten af angifvelsen,