Proudhon om Frankrikes läge. Hvad Bonapartisterna, såvå! de fredålskande goddagspiltarne, hvilka af fruktan för en ny revolution bringas på konservativa tankar, som de ålventyrslystne romantikerne med sina kejsargriller tänka om Frankrikes lägg. och hvilka lösningsprojekter de framstålla, är nogsamt bekant. Orleanisternas och legitimisternas mer eller mindre åventyrliga statskuppstendenser åro ju ålven tillräckligt bekanta. Det skulle nu vara intressant att höra hvad en ultra-radikal. såsom t. er. den mycket omtalade Prondhon tånker derom. Proudhon år ingen partiledare och tillhör egentligen icke något parti. Han går och gåller allmånt för att vara den djerfvaste representant af den djerfvaste, ytterligaste radikalism. Han anses alls icke för någon statsman, gåller icke för att vara en positiv natur, utan helt och hållet nesatir och skeptisk. Han anses med ett ord för en politisk kritiker, lika så originell som snillrik, och, hvilket vill säga mycket, så oegennyttig en menniska kan vara det. Alla de, som icke känna Proudhon, utom genom de smådelser hvarmed han öfveröses i de reaktionåra iidningarne, tro sig naturligtvis på förhand veta hvad Proudhon tånker om Frankrikes låge och den förestående krisen: presidenten, burggrefvarne, hela ordningspartiet, halfva Frankrike på guillotinen; alla hus, lador, varulager, fartyg i brand; all egendom konfiskerad; quinnorna röfvade från sina mån, barnen från sina föråldrar — så