.ADADA ——— —— Rättegångsoch Polissaker. Svedmarska målet. Forts. o. slut fr. N:o 174 (272.) 1:o. Jungfru Kristina Gustafsson beråttade lika med förut alhörda vittnet Maria Pettersson i afseende å såttet, hvarpå momsell Svedmork blifvit bortförd från Maria Petterssons bostad; och tillade vittnet, att såvål tilltalade Winberg, som kokerskan och drängen med ytterlig hältighet kommit inrusande i rummet och dervid yttrat, att mamsell Svedmarkeskulle följa med dem, antingen hon sådant ville eller icke, emedan det vore hennes förmyndares befallning. Vidare upplyste vittnet, att då tilltalade drängen påföljande dag besökt Maria Petterssons bostad, för att afbåmta en qvarglömd paraply, bade vittnet frågat honom bvad ondt mamsell Svedmark gjort, eftersom hon föregående afton så omenskligt behandlades, hvarpå drången utlåtit sig, att hon visst intet gjort något ondt, men att hon Vore galen; och på vidare fråga af vitt net, om drången slagit mamsell Svedmark under särden, genmålte han: Nej! det gjorde jag icke, ty jag hade ej fått befallning derom, men hånder det en annan gång, så skall hon nog få, ty både pastor Hallen och bokhållare Holm sade till mig, då jag kom hem om aftonen, att jag skulle ha slagit henne duktigt;och yttrade drången derefter: nu skall hon turas ) och stångas inne och få stryk; men bjelper icke detta, så skall hon till Hospitalet., 2.0. Jungfru Britta Lundgren, i bufvudsaken öfverenståmmande med Maria Petterssons vittnesberättelse; dock med tillågg, att tilltalade Winberg, kokerskan och drången med håftighet kommit in i Maria Petterssons rum, hvarest äfven vittnet bor, och då mamsell Svedmark vågrat åtfölja dem, hade såväl Winberg som kokerskan ropat till drängen 2:ne serskilda gånger: -tos henne bara.3.0. Mamsell Amalia Broberg och 4:0 mamsell Wilhelmina Hjelm: att vittnena, som bo uti andra våningen af det hus, der våldet skedde, tisdagen den 7 sistl. Okt. kl. omkring 9 på aftonen, från Öfra våningen först fått höra flere efter hvarandra upprepade skrik, hvarefter de skyndat ur sina rum ut på förstugan, der de då sågo huru en karl kom slåpande ut för trapporna till sistnåmnde våning med ett fruntimmer, bvilket de sedermera igenkånt uti mamsell Svedmark. Under bortförandet, som skedde med ytterlig håftighet, eller som vittnena uttryckte Sig: rysligt sort,, ropade mamsell Svedmark: ,mina goda vännen bjelpen mig, ty de vilja mörda mig.. Derefter kom en annan qvinna springande ut för tredje vånin gens trappor och försåkrade i förbiilandet, att ingen fara vore å fårde, emedan den som bortfördes endast vore galen. Vidare intygade vittnena, att drången högst våldsamt behandlade den arma, af förskråckelse nåstan sanslösa mamsell Svedmark. 5:o. Pigan Anna Helena Larsdotter: Vittnet såg att en karl kom släpande med mamsell Svedmark, som vittnet då icke kånde, ut från andra väringens trappa ned i portgången och vidare ut på gatan, der han lyfte henne upp på en sprötkärra, hvarifrån hon likväÄl genast kastade sis ned i gatan, för att undkomma, Troligen en föorbråkning af ordet tortyr.