Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1851, sida 2

— Sjunga får jag vål åndå, eller hur, min far? —Ja, det går mig glad och leder icke uppmärksamheten från mitt arbete. Fadren började skrifva, under det Lenora halfhögt sjöng sina visor och uppfyllde sitt hjerta med giådje genom de harmoniska tonerna. Derunder sydde hon flitigt och kastade tid efter annan en forskande blick på sin fader, för att se, om ingen sorglig tanke, Som hon borde bekåmpa, uppstege i hans sjä En lång stund hade på detta sått förflutit, då Lenora hörde tornuret slå. Hon bortlade sitt arbete, tog en korg bakom spiseln och ville med korgen på armen lemna rummet. Fadren, som mårkte detta, sade sörundrad: — Redan så dags, Lenora? — Klockan slog nyss half tolf, min sar! Herr van Vlierbeke gjorde ingen vidare anmärkning, utan böjde hufvudet åter Öfver nothladen och fortfor att skrifva. Lenora skyndade ned för trappan. Snart kom hon tillbaka med korgen full af potatis och någonting annat, inveckladt i