Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. somersättning från Flamandskan.) XI. (Forts. fr. n:o 272.) Flickan hade verkligen slagit ned ögonen och tyckts vara något bekymrad, men anmärkninga återkallade henne till sig sjelf. Hon tvimade sig att se glad ut och svarade: , — Jag tånkte på att dessa afvisningar måste hafva förekommit dig både svåra och förargliga; nen ånnu har jag orsaker att vara glad. Jag åtminstone har en god nyhet att meddela. — Såå, det fårundrar mig. Flickan pekade på sin stol och sade: — Du ser det der linnet! Jag skall deraf sy ett lussin skjortor: mycket fina skjortor! Och så snart de äro fårdiga, får jag en ny betållning. Man betalar mig bra... och dessuom vet jag något ånnu båttre. Dessa ca hade Lenora uttalat så glådtigt och fort, tt åfven fadren, under inflytandet