Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1851, sida 2

,, 1110174 DrUKSPLTC Ehuru en stor del genot kostsamt och anstrångande arbete kunnat uppsamla anses dock förlusten blifva ganska bi tydlig. Ä kättegångsoch Polissaker. Svedmarska målet. Forts fr. N:o 172 (270.) Vidare berättade mamsell Svedmark, att sedan ho framkommit till Winbergskans bostad blef hon på de hårdaste behandlad; så t. ex. knuffade madam Win berg henne så våldsamt för bröstet, att hon föll ned p en soffa, dervid hon hotades med stryk och att ho skulle bindas, om hon icke tåligt fogade sig i sitt be klagansvärda öde. — Långre fram på aftonen blef ho; tillsagd, att klåda af sig, och då hon vågrade efter komma detta, blef hon med våld qvarhållen på sof fan och afklådd af madam Winberg. På fråga hvar före m:soll Svedmark icke godvilligt ville klåda af sig svarade hon, att då rullgardinerne till rummets fön ster icke vore nedfållde, eller desse försedde med an nan betåckning och en hop nyfiket folk stodo utan för, ansåg hon sin blygsamhet icke tillåta, att efter. komma tillsågelsen. Slutligen upplyste m:sell Sved. mark, att hon, utan att kunna uppgifva orsaken der. till, af tilltalade Winberg någon dag derefter erhållit tvänne slag af en råtting öfver skuldran och handen, hvaraf troligen några af de blånader uppkommit, som omnåmnas uti doktor Liboril attest. I ösrigt trodde bon, att de blänader och blodviten som förefunnits å åtskillige delar af hennes kropp tillkommit under det våldsamma bortförandet från Maria Petterssons bostad. På af kårande ombudet framstållde frågor, upp lyste mamseli Svedmark åfven, att hon, vid ett annat tillfålle långt förut, af tilltalade Holm fått tvänne ör filar, för det hon vägrat att ombyta linne; anledningen dertill uppgaf hon vara, att hon först ville förvårfva sig ett nytt linntyg. enär hon åt en fattig bortgifvit dem hon ågde, och hvilka endast voro gamla och utslitne. Härefter afhördes ånyo snickare lärlingen Niklas pettersson, som vidhöll sin i förra rättegångstillfället afgifna berättelse: dock med den förändrins, att ban tyckte, att det kläde, som vid bortförandet kastades Öfver mamsell Svedmarks hufvud och ansigte, egentligen blifvit så placeradt för att qväfva hennes nödrop, hvartill Pettersson trodde sig kunna sluta deraf, att det med mer ån beböslig hårdhet sasthölls bak i nacken, i stållet för att, om ossigten dermed hade varit att skydda hennes blottade hals för kyla, bordt framtill hållas fast Tilltalade Holm försökte nu, att insinuera det Pettersson genom botelser af tidningens redaktörer blifvil tvingad, att sålunda förändra sin förra beråttelge. Denna läghet bemötta Pettersson med den försåkran, att något sådant alldrig varit ifråga. Sedan tillförordnade allmånna åklagaren i målet till domstolen hemstållt, om icke de tilltalade borde afsordras redogörelse sör sina lefsnadsomständigheter och domstolen deröfver yttrat sig samt kärande ombudet framställt en och annan enmärkning mot uppsattningen af vittnesberättelserne i förra rättegånsstillfället, skreds till vittnesförhör. Utom kärandens vittnen, till ett antal af 7 till 8 st., begårde svaranderne vittnes förhör med icke mindre ån 12 personer; men då ti den redan långt framskridit, beslöt råtten att endast afhöra fem af kärandens vittuen vid detta tillfålle, och utsatte nåsta onsdag för de öfrigas afnörande. (Fortsättn.) För någon tid sedan omnämndes i denna tidning, att en död mansperson blifvit uppdragen ur Rådasjön och att denne i lifstiden varit muraren Petter Rydberg, äfvensom att omisskänneliga tecken till yttre våld vid upphittandet förefunnits å hans döda kropp, hvilket åter föranledt till den förmodan, att han icke omkommit genom drunkning, utan af annan person blifvit mördad och sedan, för att dölja brottet, blifvit kastad i sjön. Denna förmodan hade också blifvit visshet, sedan medikolegal obduktion å den döda kroppen verkställdes. Men längre kom man dock icke, utan ett djupt mörker har allt sedan hvilat öfver denna rysliga händelse. Nu har man likväl något hopp att få ljus i saken, sedan kronolänsmannen Äkerman, på gifven anledning af några i trakten af Råda boende personer börjat anställa esterspaningar, dervid svåra misstankar, att hafva föröfvat detta hemska brott kommit att falla på en målaeegesäll här i staden vid namn Reinhold Jonsson, hvilcen samtidigt med Rydberg skall ha verkställt arbete vå Råda herregård. Hvad som isynnerhet här lärer bilraga till bestyrkande af misstankan å Jonsson, attaningen sjelf hafva föröfvat eller vara i vetskap om brotet, är att Jonsson efter Rydbergs försvinnande innehaft ch begagnat denne tillhöriga klädespersedlar, bestående f en fyrtrådsrock, 1 blå mössa och 3 st. skjortor, de ednare igenkände af en under Råda boende person, om flera gånger hade tvättat samma skjortor åt Ryderg. Dessutom lärer Jonsson visat sig högst orolig och pprörd, då Rydbergs lik påträffades i sjön, och straxt erefter aflägsnat sig från Råda herregård. Med anledning af såväl krono-länsman Åkermans till ndshöfdinge-embetet härstädes ställda rapport derom, om dettas derå tecknade remiss till poliskammaren, hae Reihold Jonsson blifvit efterspanad och gripen samt förrgår inställd uti poliskammaren, hvarest för honom pplästes Akermans ofvannämnda rapport. Sedan Jonsn blifvit affordrad redogörelse för sina lefnadsomstänkheter, affördes han till unsbaktet. att der förblifva i bidan på ransakning vid vederbörlig domstol. — På rådhusrättens 2:dra atdelning afkunnades sistl. sdag utslag i målet, ang. förre poliskonstapel Tobias ndersson, tilltalad för det han mottagit åtskilligt guldh silfvermynt af numera aflidne f. d. inspektoren Hånsson. Tobias Andersson blef i såmåtto frikänd, att något lare eller annat ansvar icke kunde honom ådömas för ågavaranda angtefal än hvartill han Log oc oo AL C 1 Kd så