Rekas kan väl icke, att tit. R. burit sig både lättsinnigt och obetänksamt åt i denna sak; men att göra den till föremål för domstols behandlig, bevisar något kittsligt, som icke gerna kan ursåktas tit. J., synnerligast som det var en vån och bekant till J. som tillåtit sig ett dylikt gyckel, om han ock drifvit det något får långt. Insändt. I anledning af herr borgmåstaren Hasselrots reklamation uti denna tidning får den 27 sistl. Oktober får jag genmåla, att de uti min skrift till Kongl hofråtten gjorda uppgifter om förloppet före och efter det så kallade upproret i Alingsås åro med sanningen öfverensståmmande. Vål söker herr borgmåstaren vederläggning mot mig uti det af honom bifogade protokoll: men af dess i tidningen afgifna beråttelse om allmänna rädstugan den 25 November förra år vill det dock synas, som i synnerhet protokollet för den dagen vore vål knapphåndigt sattadt, ty åtminstone nämnes uti detta ej ett ord derom, att de då nårvarande, efter hvad herr borgmåstaren erkånt, framstållt begåran att frågan om spårrningens upphörande å allmånna rådstugan skulle afgöras. Når nu en så vigtig framstållning hvarken blifvit i protokollet intagen eller beslut deröfver meddelats; och når herr borgmåstaren derjemte uppgifver, att förslaget om håradshö.ding Stenbergs invåljande i sundhets-nåmnden — om hvilket årende den utfårdade kallelsen till allmån rådstufvusammankomst dock icke såsom sig bordt, nåmnt ett ord: — besvarats, af några med ja, och af de dfriga lemnades utan gensågelse; (de flesta hade dock redan aflågsnat sig) men samma protokoll, hvilket den 3 December icke var justeradt, endast innehåller, att nåmnde förslag lemnades utan anmårkning, så månne tro, om, vid sådana förhållanden, mina uppgifter till kongl. hofråtten kunna anses vederlagda. Nog lårer herr borgmåstaren, fastån det nu ej medgifves, påminna sig, att vid allmånna rådstufvan den 25 Nov, f. å., vid början af förhandlingarne, spårrningens upphäfvande genast var pluralitetens öfvervågande mening. hvilken dock sedermera, efter upprepade sörestållningar af herr borgmästaren, under förevändning af, att kolerasmittan möjligen ännu, genom spårrningens upphäfvande då, kunde sprida sig åfven till detta samhålle Kc., c.; slutligen modificerades till det beslut, att frågans slutliga afgörande skulle hvila till den 3 derpå följande December. Också hafva de tvenne af rådmånnen i magistraten, hvilka voro ledamöter i sundhetsnämnden och åro -angifvare-i målet, erkånt vid ransakningen inför rådhusråtten, atti följd af väckt fråga vid allmån rådstufva den 25 November, magistraten lemnat det svar, att stadens innevånare egde nårvara och sig infinna vid sundhetsnåmndens sammantråde den 3 December. Då nu åndamålet dermed, eller för stadens röstegande innevånare, att sig in finna, ej rimligen kunde vara, att endast åhöra ty dertill behåfdes vål ej magistratens tillåtelse och förvågrades ej heller af sundhetsnåmnden, så tyckes det ligga utom allt tvifvel att det varit för att begagna just den beslutande rått, magistraten, enligt herr borgmåstarens utsago kånde stadens innevånare i frågan innehafva. Hvad åter betråffade hr borgmåstarens yttrande derom, att stadens tillspårrning enhålligt beslutades och med endrågt utfördes, så underlåter hr borgmåstaren dock, naturligtvis af glömska, omtala att, enligt protokollet af den 27 September, det var magistraten, som i samråd med sundhets-nåmnden beslutade den lycksaliggörande spärrningen, utan att kommunen deröfver hördes, dervid också var så brådtom, att ju sundhets-nåmnden samma dag sjorde början med att först och fråmst inspårra uti den ljufva karantainen en af sina egna ledamöter. Först den 30 September aktades nådigt, att höra stadens innevånare i spårrningsfrågan och att beståmma om redan började spårrningen skulle fortfara. Man kunde deraf låtteligen misstånka, att magistraten just ej så riktigt gjort sig reda för eller kånde, att denna beslutande rått utan inskrånkning låg i de röstegande innevånarnes skön. Med hänsigt till hvad jag ofvan yttrat, må det fjunstas mig åfven fåsta herr borgmästa