kättegångsoch Polissaker. Undersökningen, rörande mordbrandsanläggningen på Gula Brickan i Haga, förevar åter i går uti poliskammarer. För brottet misstänkte Gustaf Pettersson kom dervid tillstädes och uppgaf, att han väl samma natt, som eld utbrutit på Gula Brickan legat der, först å afträdet oeh sedermera, då der blef för kallt, i förstugan af boningshuset; men att han icke haft ringaste vetskap om någon mordbrandsanläggning, ej eller deri deltagit och att han först vid ropet, att elden vore lös, vaknat och skyndat ut på gatan. Ägaren af Gula Brickan, Isak Pettersson och dennes hustru, hade icke något upplysande att meddela vidare, än att de på tvenne dagar före mordbrandsanläggningen icke besökt den vedbod, hvarifrån elden utbrutit. Flere personer voro äfvenledes till i går inkallade för att i saken höras, hvaraf likväl af förekommen anledning, endast 2:ne blefvo afhörde. Enkan Betty Lindqvist berättade: att handlanden A. P. Andersson, som hyrt handelslägenheten å Gula Brickan, men derifrån afflyttat sistl. Oktober, vid ett tillfälle i somras, då vittnet varit ensam med Andersson, skulle till henne hafva yttrat: madam bör snart flytta härifrån, emedan Gula Brickan brinner i vinter. Snickarelärlingen Andersson uppgaf, att handlanden Andersson äfvenledes för honom jemte några andra personer en gång i somras inne i boden på Gula Brickan utlåtit sig, att Gula Brickan skall brinna i vinter. Med anledning af dessa berättelser beslöts, att låta undersökningen anstå till i dag, dertill handlanden Andersson skulle uppkallas, för att i målet höras. — Uemmansägaren Nils Jonsson från Gundsbyn på Hisingön var i går uppkallad till polisförhör, för det ban sistl. Onsdag genom vårdslöst och häftigt körande öfverkört bleckslagarelärlingen Carl Gustaf Pettersson, så att denne deraf erhållit åtskilliga blånader och skrubbsår. Vid målets upprop kom svaranden tillstädes; men nekade till förseelsen, hvarefter vittnen hördes och, sedan dessa bestyrkt angifvelsens riktighet, dömdes Nils Jonsson att höta 3 rdr 16 sk. bko, hvilka böter han genast erlade. En f. d. artillerist, Andreas Johansson, hade sistlidne tisdag varit ute och surrat litet smått, derunder han kommit in på Tunholms krog och i en upprymd sinvessstämning frågat efter Mutter på stället Samt dervid haft ett och annat frivolt uttryck om den värda gumman. Detta misshagade emellertid gonen i huset, som vid tillfället uppehöll sig i krogrummet, så att denne utan vidare krus körde Andreas Johansson på dörren. Johansson, öfver ett dylikt ogästvänligt mottagningssätt högeligen förgrymmad och efter flera fruktlösa försök att åter komma in, företog sig då det orådet att med knytnäfven slå i fönsterkarmen till krogrummet, så att tvenne rutor med karmen i sällskap dansade in. För denna sin backanaliska bragd stod Andreas Johansson i går inför poliskammarens dombord. Tillfrågad om han erkände angifvelsen, utlät han sig: fyllas får jag väl ta på mig, men slättest inte fönsterrutorna; för se, jag kom fredligt in på krogen oeh så körde de ut mig och slog mig näsblod. Härefter afhördes ej mindre Tunholm j:r, såsom ombud för målsägaren, krögaren Tunholm, än äfven tillstädesvarande vittnen, genom hvilkas berättelser angifvelsen i allo bestyrktes. Poliskammaren dömde Andreas Johansson att böta för fylleri 8 rdr 16 sk. och för