Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1851, sida 2

nedböjt dig och tagit glansen ur dina ögon. Kanske gnages du, som en döende blomma, af lidandets mask. Men nej, Gud vare lof! så år det icke. Hjelteblodet som flyter i dina ådror har gifvit dig makt öfver ödet. Din englalika skönhet har bihehållit sig. Lifvet i det trånga rummet har endast borttagit såderns vanliga brunaktiga fårg; men desto finare år hennes hy, desto hvitare hennes ådla panna och desto friskare rodnaden på hennes kinder. Ännu lyser den svarta pupillen i hennes öga af eld och lif under de långa ågonhåren; ånnu leker kring hennes lilla tåcka mun det ljufva, jungfruliga leendet. Kanske bår du ånnu en rik skatt af mod och hopp i ditt hjerta; kanske svåfvar en kår bild för dina blickar. Således hemtar du ur minnets kålla kraft att segerrikt kåmpa mot elåndets makter? Men se, flickan lefver nu i dråmmarnas verld. Hennes hand år stilla, den arbetar icke mer. Med hufvudet lutadt åfver sitt arbete blickar hos oafvåndt på golfvet: hennes själ år ute och reser på minnenas flod. (Fortsåttn.)