Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1851, sida 2

Der ser mycket torstigt ut, ehuru allt år nått och renligt. Sångomhänget år hvitt som snö, kaminen glänsande och golfvet på slandriskt sått bestrådt med sand. I det Öppna fönstret stå tusenskönor och violer och blomma i solljuset. Deröfver hänger en fogelbur, hvari en domherre år innesluten. Huru lugnt år det icke i den lilla kammaren! Ingen suck afbryter tystnaden. Der vid det öppna fönstret sitter likvål en ung flicka; men hon år så sysselsatt med linnesöm, att man icke hos henne mårker någon annan rörelse, ån den upp och nedgående rörelsen med högra handen. Den unga arbeterskans klådning år mycket anspråkslås; men så smakfullt, så nått och rent år allting omkring henne, som om den friskaste lefnadsglådje bildade den omgifvande atmosferen. Stackars Lenora, hvilken hård lott dig nu år beskård! Din höga hårkomst måste du dölja i en arbetarebonings vindskammare, långt från din födelseort söka en tillflykt mot hån och förakt, arbeta utan rast och kåmpa mot nöd och brist! Kanske har elåndet redan tryckt sin bleka ståmpel på ditt ansigte, din sjåls bekymmer