Jernvägsfrågan. III. Efter att hafva upptasit de inkast, som emot låmpligheten af Ståndernas beslut i lernvägssrågan blifvit gjorda derom att jernvågar öfverhufvud åro för vårt land opassande, och derom att den nu föreslagna anlåggningen år tilltagen i en alltför stor skala, samt den derför medgifna Sarantien förenad med upposlringar, hvilka för oss skulle blifva alltför tunga att båra, återstår det nu att besvara dem, som blifvit riktade emot beslutets låmplighet, dels derför att det ej genast omfattade hela hufvudlinien från Stockholm till Götheborg, dels derför att andra provinser, såsom Smäland och synnerligast Dalarne, skulle vara uti större behof af förbättrade kommunikationsanstalter ån Nerike, och dels derför att de beståmda åndpunkterna förmenats vara illa valde och v.da mindre åndamålsenliga ån andre, som sedan Rikets Stånders beslut blef kåndt, funnit några mycket varma förfåktare. Det år egentligen desse sistnåmnde, hvilka lagt hinder i vågen för beslutets sanktionerande af regeringen, och vi skola derför egna de af dem gjorda invåndningar en sårskild uppmårksamhet, men vilja likvål icke med tystnad sörbigå öfriga inkast, hvilka ganska mycket hafva bidragit att minska den vårma, som man hos dem, hvilka nitålska får sitt sider, neslands väl, haft skål att får ett sådant företag, som det nu ifrågavarande påråkna, åfvensom att derom sprida origtiga meningar, hvilka väsendtligen, ligga till grund för försöken att draga jernvågen ur den en gång beståmda sträckningen. Man har nemnligen sramstållt Köping-ÖrebroHultbanan såsom utan allt annat ändamål ån att utgöra en del af hufvudlinien från Stockholm till Götheborg och under denna förutsåttning, såsom det tyckes med skål, ganska mycket klandrat, såvål att den ej i sig sjelf utgjorde något afrundadt helt, hvilket deremot Fahlu-Gesle-, likasom JönköpingsYstad-banan ansäges vara, som äfven att den ej ginge i den riktning, hufvudlinien på det hela måste antaga, eller från nordost till sydvest och således, om den på denna skall inpassas, derpå måste föranleda en efter förmenande icke obetydlig och aldeles onådig krökning. — Det år icke vår mening att klandra dem, som sörsåktat de rivaliserande banorna, eller söka nedsåtta dessa. Vi äro öfvertygade om att de en gång skola blifva verkstållde och visa sig för de provinser, hvilka de skola genomskåra såsom varande sårdeles gagneliga; men vi neka att de åro af den allmånna nytta för hela riket som KöpingHult-banan. De afse hvar för sig underlättandet af tvenne stora och folkrika provinsers förbindelser med de för dem båst belågna stapelståderna och derigenom med utlandet samt skulle utan tvifvel inom dessa provinser åka arbetstillfållena och minska lefnadskostnaden;