Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1851, sida 2

————— ä——— ni kan icke tro huru innerligt det glåder mig, når jag finner något som tillhört er förra matmoder. Var öfvertygad att jag aldrig skall glömma er tjenstaktighet. Derpå såg han åter i boken och tycktes låsa deri. Likvål aflågsnade sig icke förpakterskan, utan frågade med bedröfvad ton: — Tors jag fråga, kåra herre, om ni fått veta någonting om fröken? — Tyvårr ånnu ingenting, sade den unga herrn skakande på hufvudet, alla efterforskningar hafva varit förgåsves! — Det år åndå bra olyckligt, sade förpakterskan, Gud vet hvar hon nu år och hvad hon lider. Vid afskedet förklarade hon får mig, att hon skulle arbeta för sin far; men för att kunna lefva af sina hånders verk, måste man från ungdomen vara van att arbeta. Det skår mig i hjertat når jag tånker, att vår goda fröken nu måste tjena annat folk och slafva för en bit bråd. Jag har också tjenat, håsta herre, och vet allt för vål huru hårdt det år att tråla från morgon till afton för annat folk. (Fortsåttn.)