Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1851, sida 2

sordna rörelser, och päminte honom om den ålskade, som han nu begret. Vid stranden af dammen betraktade han guldfiskarnas hvimmel, och långre bort vid den breda gången såg han blomstersången, den hon vårdat med så moderlig ömhet. Så drömde han och framstållde sin klagan för alla de varelser som kännt, henne eller mottagit hennes smekningar. Andtligen satte han sig utmattad i den vanliga bersån. Der satt han långe i dyster nedslagenhet, tills förpakterskan kom till honom med en bok i handen och glådtigt sade till honom: — Min herre, hår har jag en bok, i hvilken fröken ofta låste; i går igenkände min man på torget den bonde, som köpte den på auktionen, och följde honom hem för att hemta den. Det år en liten nått bok, som jag icke för något pris skulle återgifva om den icke tillhört fråken; min man såger att dess titel år Lucifer ! Under det förpakterskan hastigt uttalade dessa ord, hade herrn med innerlig glådje tagit boken i hand och blåddarade deri utan att gifva akt på den goda qvinnans ord. Ändligen såg han upp och svarade leende: — Tack för er uppmårksamhet, fru Jans;