6, 7, 8 och 9 shillings och fick efter tre år förlopp, hvilket var fyra år före lårotiden slut och någonting högst ovanligt, sin egei hård och en gesåll under sig. T . 2 . . Under de fyra sista åren af sin lårotid an sågs Andrews som den skickligaste mannen verkstaden. Han gjorde alla de tunga vagn. axlar, som då smiddes af begagnade hjulskenor, liksom han åfven gjorde alla hjulskenorna till den stora vagnsabriken, som då föl I tiden sysselsatte omkring ett hundra personer. Vid en dans-tillstållning i Tichhurne Dowi gjorde Andrews, som då nåstan uttjent sin lårotid, bekantskap med sin tillkommande hu stru, som uppehåll sig i Alresford, men kort derefter flyttade till Hounslow. Den tiden kånde man icke till jernbanor eller söndags tåg; Hounslow låg 47 eng. mil (nåra 8 sv.) sfrän det ställe der Andrews bodde, men han gick denna långa våg på en dag och efter Ååtta dagars förlopp tillbaka igen på en af de Pvarmasrto sommardagar. Tre eller syra månader derefter, då hans sju låroår voro slut, tillryggalade han samma våg ånnu en gång, för att gifta sig, och ånnu i dag minnes man Hampshire Dicks bröllop i Hounslow, då han asskassade den urgamla seden vid sådana tillfållen, att göra ett förfårligt väsen med ungsrakor, eldtånger, bleckkärl, kittlar och ko horn. Då lårotiden var öfverstånden, smedhandtverkets hemligheter tillbörligen inlärda, Åndrews fyllt 21 år, blifvit gift och flyttat till sitt nya hem, tillbjöd honom hans principal sen guin (21 sh. sterl.) i veckan, men han visste att han var mera vård och lemnade derför verkstaden för att prösva lyckan annorstådes. Det var midt i vintren, då Andrevs en thorsdag kl. 2 på morgonen, jåmnte en kamrat begaf sig på våg till Chichester. De hade 30 engelska mil att gå, men kommo likvål tidsnog att spisa frukost i staden kl. half 10; men kamraten svimmade af vid frukostbordet. Det var omöjligt att få något arbete i Chichester, och Andrews gick derför följande dagen de 30 milen tillbaka. Hans förra principal bjöd honom nu 23 sh. i veckan, om han utfäste sig att arbeta hos honom ett år, men som han så nyligen uttjent sin lårotid, så hade han icke lust att ånyo binda sig; han bröt således upp redan följande dagen, lördagen kl. 4 på morgonen och hade kl. 9 gått de 20 engelska milen till Soutphampton. Detta var år 1821, och då bestod hela hans rikedom af 2 shilling 6 pence, hvilka han hade i sin ficka. Han fick der arbete i Joness vagnfabrik mot en vecklön af 24 shilling, och sedan han på tre veckor sam mansparat 2 st., återvände han till Hitchens Stoke för att hemta hustru och barn till Southampton. Sju år arbetade han i samma fabrik och var undertiden så lycklig att få sin vecklön höjd från 24 shilling till 2 guiner. Han beslöt nu och stod åfven fast vid detta beslut, oaktadt hans familj hastigt förökades, att hvarje vecka såtta något, antingen det blefve litet eller mycket i sparbanken, och når han åndtligen samlat 75 sterl., nedsatte han sig den I Oktober 1832 vid en obetydlig gata såsom bjuloch vagnmakare, med två gesåller. Efter trenne veckors förlopp hade de 75 punden åtgått till de första utgifterna, men snart erhöll han reparationsarbeten, dem han besörjde vål och punktligt; han skaffade sig ett namn och fick många bestållningar. Samma år företogos de allmånna valen, vid vilka Torys kåmpade sin stora kamp mot darlamentsreformen. De inflytelserikaste valgenterna kommo nu till Andrews och försåkade honom att han skulle göra sin lycka, ned tillhjelp af de i trakten boende godsgarne, om han ville gifva Torypartiet sin Ost. De förestållde honom att hans nåringsren berodde helt och hållet af godsegarna, ch att han skulle gå en såker undergång till e en morgon en pråktig postvagn utanför otariens hus.