—— — hemtat några tarsliga kunskaper, tog hans så honom tillhanda med att plöja, taga upp tid funderade han imellertid på att få någon rofvor, tåcka tak och göra många andra slags härda bondarbeten, imot den stora dagspenRiehard Andrews, Esq., Mayor i Southampton. (Efter Globe.) Emedan denna man förvårfvat sig så att såga europeisk ryktbarhet genom den ifver hvarmed han tagit Kossuths parti, torde det icke vara, utan interesse att blifva bekant med hans lefnadslopp, så mycket mer, som detta innehåller ett af de, sårdeles i England, icke få exemplen på, huru en outtrötilig flit och en kraftig vilja förmå att höja en man från ringa omståndigheter till en ansedd stållning i samhållet. Mayorn i Southampton, vagnfabrikanten Richard Andrews föddes i Bishop Sutton i Hampshire i December månad 1789. Hans fader, Thomas Andrews, var bjulmakaregesåll i byn Bramdean i Hampshire, och hans inkomster på denna tid, då skolorna ånnu voro få och lifsmedlen dyra, satte honom endast i stånd att låta sin förstfödda son Richard från femte till nionde året besöka en skola för två pence i veckan. Sedan han der inmorfader, en torpare, honom till sig, för att ningen af 3 pence (12 sk. rgs), för hvilken han tjente i nåra tre år. Under hela denna båttre sysselsåttning, och når han var något mer ån tolf år gammal erhöll han tillfålligtvis arbete som undersågare i byn Hitchen Stoke, der han ungefår tvenne år arbetade vid sågverket får en sh. Sterling (omkring 44 sk. rgs) om dagen. För denna lån arbetade han i tolf timmar hvarje dag, och, emedan han hade tio engelska mil (något öfver 13; svensk) att gå om dagen, var han på benen från klockan fyra om morgonen till kl. nio om aftonen. Sågverket ledde till båttre förtjenster. Han plågade gå till smedjan får att få redskaperna iståndsatta, och hår uppstod nu hos honom den önskan att blifva smed. Hvad kunde vål föranleda honom till en sådan önskan? var det de kringslygande gnistorna, hammarens kraftiga svängning och muntra klang, härdens varma och inbjudande utseende på en vinterdag eller nöjet att se jernet smidas till hvad sorm som hellst? Allt nog, medan han våntade på redskaperna, plågade han för I roskull öfva sig att smida såm, hvaruti han också blef fullkomlig måstare och visade en — —— — sådan särdighet att handtera jernet samt talade med sådan lust om att låra sig handtverket, att hr Beaumont, som dä var en stor vagusabrikant, gaf honom arbete som gesåll under en af sina smeder. Hår vann han Snart sin måstares och sina kamraters tillgifvenhet, såg sin vecklön stiga från 5 sh. till (AA A-9..C