tade paradiset... O, du min högt ålskade, tryck mig i dina armar och mottag min kyss; jag år din brudgum; ingenting kan nu mera åtskilja oss. Kom, en enda omfamning, sam ma band må innesluta fadren och hans barn! Jag kånner att våra sjålar sörsmält i samma längtan — satt ålskal, Haf tack, o Gud!. .. UItsigten af den nåra förestående lyckan hade alldeles hånryckt honom, och han steg upp från stolen för att lemna sina lemmar den frihet, som hans hjertas stormande tillstånd fordrade. Ett buller, som han tyckte sig höra i rummet bredvid, återkallade honom till sig sjelf. Han sökte beherrska sin rörelse och antaga ett lugnt utseende; men det glada leendet hvilade ånnu öfver hans drag. Snart blef han åter allvarsam, en annan känsla tog öfverhand i hans hjerta; han började darra och tycktes vara smärtsamt träffad af något. — Men om jag bedroge mig? sade han; brefven, som blefvo obesvarade! Om mina böner och mina tårar varit förgåfves — om Lenora. .. CFortsättn.) a3a3a TÖÖ