— — ———— Lenora i tärar. Denna hade slagit sina armar om sörpakterskans hals, under det pigan kysste hennes hand. Ådelsmannen insåg att han måste göra slut på denna smårtsamma scen. Några eftertryckliga ord, som han riktade till sin dotter väckte henne till eftertanka. klter många feberaktiga handtryckningar togo far och dotter åter sina knyten i hand och gingo sakta öfver Grinselhoss bro utåt heden, Innevånarna på förpaktaregärden blickade långe med tårar i ögonen efter dem, tills de försvunno bakom skogsparken. Herr van Vlierbeke hade följt fåltvågen ända till en höjd, bakom hvilken en håg skog begrånsade horizonten. Han visste att Grinselhof snart skulle vara ur hans åsyn. Dersör stannade han vid. skogsbrynet och vånde sig långsamt om. Annu en gång kastade han en blick på det stålle der hans fåders och hans egen vagga stått. Hans sjål måtte i detta ögonhlick varit hältigt skakad, och Lenora betraktade honom båfvande; dock ansåg hon sig icke böra afbryta denna högtidliga sorg. Först då tvenne glånsande tårar bråto fram ur adelsmannens ögon, kastade sig Lenora om hans hals, kysste bort tårarna och drog —