Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1851, sida 2

Insändt. Frågas, om stadens auktoriteter och korpser, då de vid högtidliga tillsällen i stadens Domkyrka skola ha plats under gudstjensten, åga rättighet att inkråkta en stor del platser som åro utlegda till, och betalta af sörsamlingens medlemmar? Har man för en beståmd tid köpt sig en plats, dervid intet villkor år fåstadt, så har i min mening ingen mensklig makt i verlden råttighet att fråntaga mig den, utan det måste då ske genom våld eller magtspråk, hvilka jag ej, tål i ett land och i en stad, der lag och rått finnas och derföre åfven böra tillåmpas och efterlefvas. Att stadens borgmåstare och polismästare uti usurpationen deltogo och söndagen den 9 dennes jemte ösriga herrar i processionen makligt, nedslogo sig i ågarnes bånkar, vill jag likvål ej lågga dem till last, såvida de ej visste att bånkrumsegarna derigenom blefvo lidande, i hvilket fall det hade varit deras pligt att förhindra en sådan tillstållning. Denna gång måste imellertid jag och många andra med harmen i hjertat öfver en felslagen förhoppning, att få höra en högt ålskad och vidtfrejdad lårares predikan, förfoga mig ur templet, i brist af plats. På det sådant vid ett annat tillfälle ej må ske, så får jag å egna och å andra lika lottade personers vägnar till vederbörande framstålla: 1:o om icke processionen kan få plats i koret, eller 2:o om den nödvåndigt skall inkråkta andras platser, bör icke plats då anvisas för bånkrumsegarne, genom anslag å kyrkdörrarne, hvarthån de få begifva sig, eller 3:o önskar måhånda vederbörande att låta det gå som hittills, i hvilket fall lagen får afgöra hvem som har rått. x xx