personer kunna erhålla sitt dagliga bröd, och vi hånvisa åt den tänkande att öfverväga huruvida prånvinet som deraf produceras uppväger det brålet, som förminskas. Detta omdome gåller blott ångbrånnerierna, oberåknadt husbehossbrånningen, som utom potatis äfven suppslukar icke obetydliga sädesförräder. Men å andra sidan kan man icke lemna oanmärkt, aldenstund brånvinshandteringen kommit att utgöra en nationalindustri, att mången, som I stållt sin ekonomi för året och sina beräkningar på brånvinproduktionen, kommer genom ett plötsligt påkommande brånvinsbrånningsförbud att lida oråkneliga förluster och detta icke blott genom de sörlager af materialier han förskallat sig och den vinst han deraf påråknat, utan han har åfven inråttat sin ladugård derefter och följden blir att han sår sålja sina kreatur, dem han i följd af förbudet icke kan fåda, till underpris. Det vore derför högst önskligt om menniskosnillet kunde uppfinna någon bättre och såkrare grund, hvarpa den svenska åkerbrukaren kunde basera sin ekonomiska utkomst ån just på brånvinsbrånningen. Den bekanta skrifstållaren prosten Broome har under årets lopp visat en ovanlig produktivitet på litterata alster. Det mer ån hedrar denna frisinnade man, att han lika tappert som Öppet framstått såsom en kinesisk mur imot de sjellstedtska hordernas framfart och raseri och att han angripit skaran i sitt centrum. Ty det år mer ån önskligt, att en man, den der tror sig vara satt som ett ljus till hedningarnas upplysning-, söker alt genom sitt eget folk utsprida de mest våmjeliga och krassa åsigter af kristendom och moralitet och inleda den enfaldigare hopen i en labyrint af pietistiska galenskaper, lika farliga för all sann upplysning som för hjertat och samvetsfriden, under det han vill uppbygga en kyrka på andligt högmod och egen råttfårdighet, hvarigenom en och hvar som icke bår denna yttre pregel af skenheligt hyckleri ståmplas såsom ett mensklighetens afskum, utan att hafva del i andens gemensamma råttigheter. -Nåst penningars, såger en viss försfattare, kan man med religionen utträtta allting, blott man rått förstår sig på saken; ingenting i verlden verkar kraftigare på folk ån helfvetet: det år det yppersta af allt. Pennnigarna, piskan och helfvetet — se der de tre stora makterna, hvarmed menniskorna styras! Och i sanning, hr Fjellstedt vill styra verlden med hellvetet, derifrån vill han uislunga sina bannstrålar öfver ett förloradt menniskoslågte och dit vill han eskortera och förpassa det omoraliska svenska folket såsom till dess sista och yttersta babyloniska fångenskap. Men hr F. tyckes, under det han icke blott vill kasta skugga utan smuts på sin egen nation, hafva sörgätit måstarens ord: den som år ren kaste första stenen-, och -med samma mått som j måten andra skall eder måtet varda-. För vår del få vi erkånna att vi icke låst prosten Broomås försvar för svenska folket med afseende på hr Fjellstedts beskyllningar om immoralitet och osedlighet, men frukta dock, att han icke tagit saken från dess enda sanna och rent förnuftiga sida. Ty då hr F. onöjligen hvarken af brottmålstabellerna eller f annan erfarenhet faktiskt kan bevisa att de egentliga gröfre brotten, mord, rån, stöld och lylikt, i förhållande till folkmångden under enare tiderna förökats, utan snarare tvårtom, vadan han förnåmligast håller sig inom acuchörens gebit och vistas ibland barnaföderskor amt med särdeles skadeglädje dvåljes i tabell. ? Lä ? ippgifterna Öfver sramsödda oåkta barn, så år et i synnerhet hår han behöfver tillråttavisning. ir det alltid ett moraliskt brott att fåda barn tom det vigdas och af staten privilegierade mråde, så måste hr F. hafva rått, hur mycet man ån advocerar derimot; ty låt vara att abellarna tåla en betydlig afprutning på siffran, å återstår dock en summa, ansenlig nog för ans djerfva påstående. Medgifver man åter CNN ig en hård kamn mot dådan. Jag . n