lingar. Kommande till konklusionen, sortsar sedan budskapet våsendthgen som följer: -Resultaterna af den följda politiken åro tillfredsstållande för den förflutna tiden. Likafullt existerar onekligen en allmån, dagligen tilltagande missbelåtenhet, medan liktidigt de antisociala sörhoppningarne stiga. Vi måste uppsöka medlet att besvårja dessa faror. Jag yttrade till er i mitt budskap förra året: Om J voteren författningens revision, så skall en ny konstituerande församling definitift reglera verkstållande maktens Ode; om J icke voteren den, så skall 1852 folket högtidligen kungöra er sin vilja; men hvad framtiden ån må bära i sitt sköte, så låtom oss med förenade krafter söka afböja att våld, lidelse och öfverrumpling afgöra öfver en stor nations Ode. För närvarande åro frågorna desamma, min pligt äfvenledes densamma: att uppuppråtthålla ordningen för att leda den förestående krisen till en fredlig lösning. Bör man nu under de politiska lidelsernas delirium låta den enda princip, som försynen gifvit oss för att förena oss, nåmligen den allmånna rösträtten, ånnu långre vara skakad, inskrånkt i sina grundvalar? Bör man låta bestå en förevänning att antasta ursprunget till de blifvande nya statsmakterna? Utan att dfvergifva den af mig alltid följda ordningspolitiken, har jag måst skilja mig vid en minister, som besatt mitt förtroende, emedan den icke betraktade denna fråga såsom jag. Efter allvarligt övervågande har jag kommit till den åsigt, att allmänna röstråtten måste återställas på den bredaste basis, sålunda, att man af lagen utaf d. 31 Maj bibehåller hvad som afser uteslutandet af de orena och ovärdiga elemenlerne. Jag vill icke förneka min andel i lagen af d. 31 Maj och tar tvårtom i anspråk den åran att hafva anslutit mig till densamma. Jag erkånner åfven dess helsosamma verk ningar. Men en hvar måste nu erkånna, att det var en politisk handling och icke en egentlig vallag. Den har ölverskridit sitt mål. Ingen förutsåg, att 3 millioner valmån, för det mesta fredliga landtinvånare, skulle uteslutas genom densamma. Den har derför blifvit det anarkiska partiet en plansibel förevånning, att underblåsa borgarkriget och vid valen på flera punkter af Frankrike samtidigt våcka oroligheter, som utan tvifvel skulle undertryckas, men störta oss i nya förvecklingar. Jag har alltid tånkt, att en dag skulle komma, då jag skulle föreslå återstållandet af allmånna rösträtten. Om lagen af d. 31 Maj redan år bristfållig för valet af en nationalförsamling, så år den det ånnu mera för valet af en president. Ty om ett treårigt uppehåli i kommunen kan vara nådigt för att bedöma representanterna, så år det dock icke nådigt för bedåmaniet af kandidaterna till presidentskapet. Vidare åro, enligt författningen, minst 2 millioner råster erforderliga för valets giltighet; i vidrigt fall har nationalförsamlingen att utnåmna presidenten. Enligt konstituantens vilja skulle dessa 2 millioner utgöra 3 af de afgifna rösterna, hvilket förhållande helt och hållet åndrats genom lagen af d. 31 Maj. Aterstållandet af allmänna rösträtten öppnar en utsigt, att vinna en revision af författningen; man skall såga till dess motståndare: majoriteten, understödd genom 2 millioner petitionårer och departementalråden, vill revisionen; hafven J mindre förtroende till landet, ån vi? Man invänder, att mitt förslag år förestafvadt af personligt interesse. Mitt uppförande sedan 3 år måste vederlågga en sådan beskyllning. AÅll återställa allmånna rösträtten år alt belaga bergarkriget sin fana och oppositionen sitt sista argument samt sålla landet i stånd att skaffa sig institutioner på obestridlig 9rund.Uti detta budskap framtråda tvenne hufvudmomenter: återtagandet af vallagen utaf d. 31 Maj och L. Bonapartes bedyrande, att hårvid icke vara ledd af personligt interesse, utan af den åstundan att tillvågabringa en försoning, en fredlig, laglig låsning af de invecklade förhållandena. Återinföres allmånna röstråtten, på sätt i budskapet blifvit föreslaget, återfår en 1 af franska folket sin naturliga och lagliga rått oarkrio-O:n.. O