Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1851, sida 2

ner din starka själ, min far, ditt hjerta förtåres af sorg derför, att din Lenora skall dela fattigdomen med dig. Gud välsigne dig för din alltför innerliga kårlek! — Men såg mig, hvad tror du att jag skulle svara om man bjöde mig all verldens skatter, med det vilkor, att jag skulle nödgas se dig lida en enda dag? Stum af förundran blickade adelsmannen på sin dotters glånsande ågon. En sorglig handtryckning var hans enda svar. — O, jag skulle, fortfor hon, tillbakavisa skatterna, och med glådje dela fattigdomen. — Och ni sjelf, min far, hvad skulle ni göra om ni hade valet mellan allt Amerikas guld och din Lenora? — Himmel! suckade adelsmannen rörd, hvem kan vål komma på den tanken att offra sitt lif för lumpet guld? — Du ser således, min far, att Gud ånnu lemnat oss qvar, hvad vi båda anse dyrbarast. I stållet att klaga, borde vi snarare prisa hans nåd! Vakna upp till nytt mod, min far; den lott som våntar oss må blifva aldrig så hård, ja, skulle vi ån nödgas bo i den uslaste koja, så bör ingenting nedslå vårt mod, så långe vi stå vid hvarandras sida. En glad beundran förklarade adelsmannens