ment utrustad begaf sig vår man, hvilkens namn är Johan Persson, till ort och ställe som vederbör, men erhöll der det besked, att vederhäftighetsbevis ersordrades. Johan Persson, som varit anstålld vid Smålands hussarer, hade hört omtalas, att en häradshöfding skulle finnas någonstådes der i orten, vid namn Elfving. En annan skrifkunnig kamrat vidtalades och var genast färdig att på lånedokumentet författa det nödigt ansedda vederbåftighetsbeviset, hvilket undertecknades med häradshösdingen Elfvings namn. Till yttermera visso sattes derunder åfven sigill. Efter någon kort tids förlopp vandrade vår man ånyo till diskonten. Nu var papperet i ordning, hvarföre det emottogs af vederbörande tjensteman, med tillsågelse till länesökanden, att återkomma i Fredags morgon kl. 9, då svor om lånet blifvit bifallet eller ej skulle erhållas, samt i förra håndelsen penningar utbekommas. Hvem var nu gladare ån vår smålänning? Sin förnöjelse kunde han icke ens behålla inom sig, utan uppsökte ett par bekanta ifrån hemorten, hvilka arbeta hår i staden, och omtalade den lycka som väntade honom. Dessa voro likväl något klentrogne, varför Johan Persson uppmanade dem att vara honom följaktig, hvilket de äfyen lofvade. Som dessa likväl icke vore skrifkunnige, så vidtalades ånnu en person, f. d. porslinsarbetaren Emanuel Napol on Holmgren, att äfven göra sällskap och biträda, i händelse någon ytterligare skrifvelse skulle komma i fråga. På utsatt tid i Fredags stodo alla fyra i bankens förstuga. Emellertid hade vid nårmare granskning af lånedokumentet detsammas oriktiga beskaffenhet blifvit upptåckt, så att ansökningen af lån derå icke kunnat bifallas. Derjemte hade på förhand polishandräckning blifvit påkallad. Lånesökanden och hans följeslagare togos i förhör, hvarvid Holmgren uppgaf sig heta J. P. Lagerlund, hvilket namn han ock tecknat på ett af J. Persson utfårdadt qvitto på erhållande af de penningar denne haft att uppbära, i nändelse lånet skulle blifvit beviljadt. Sedan hela sållskapet blifvit till poliskammaren instålldt, hölls derstådes förhör, hvilket slutades så, att både Johan Persson och Holmgren blefvo förklarade skyldige att genast tråda i håkte. Förhöret fortsattes i går, då en f. d. grenadier vid namn Lundabl var upphemtad, om hvilken Persson uppgifvit att han vore den, som skrifvit de falska namnteckningarne. Denne nekade dock för angifvelsen, och då icke någon bevisning till styrka för Perssons uppgift förekom, så uppsköts målet tills om Thorsdag, för ytterligare upplysningars vinnande. Persson lårer hafva förklarat, att ban icke åmnat lura banken, utan endast velat skaffa sig ett litet förlag, för att anställa experimenter i de Worellska guldgrufvorna. Blefve han rik karl, skulle såväl lån som rånta återbetalas. (A. Bl.)