Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1851, sida 1

—— 5ga——— — ———————— påtänkt resa till Italien. Han hoppas. att jag skall glömma dig! glömma dig, Lenoral Tvårtom uppfyller mig denna resa med hemlig glådje. Hela månader kommer jag att blifva ensam med honom, jag skall då omgifva honom med min kårlek och mina omsorger och genom min vårdnad ståmma honom mildare mot mig. Ja, der skall jag bedja om hans samtycke, och sedan återkommer jag som segrare för att erbjuda dig, Lenora, min hand och mitt lif, för att vid Herrans altare flåta brudkransen i ditt hår och kalla dig min dyra följeslagerska, min maka! Ett himmelskt leende spred sig öfver slickans drag; hennes ögon glånste vid denna skildring af en ånnu möjlig lycka. Dock, snart trådde verkligheten för hennes sjål, och hon svarade med stilla smårta: — Stackars vån, det år grymt att fråntaga dig denna sista förhoppning, men min fader ger aldrig sitt samtycke, om också din onkel gör det. — Åfven din fader skall förlåta allt och sluta mig som en förlorad och återfunnen son i sina armar. — Nej, nej, Gustaf, tro aldrig det; han kånner sin åra kränkt: som kristen kan han förlåta, men aldrig glömmer adelsmannen den skymf han lidit!