Article Image
delas i dag. Landsorten. GEFLE den 30 Okt. Gårdagen, den 29 Oktober, var häromkring en fasans dag, fullt jemförlig i elementernas raseri med den beryktade 29 Jan 1850. Ett under natten till gårdagen börjadt oväder med snöglopp tillväxte på morgonen till stark ostlig storm med en förfurlig snöyra, hvilkas häftighet man svårligen kan tänka sig. Under detta drefs vattnet upp så högt på inre redden och i åarna, att det steg upp i åtskilliga hus af östra delen af staden, kastade upp bräder och stockar på stränderna af åsarna, dref upp lastbätar, af hvilka en med brädlast, på näringarna, der de nu, sedan vattnet fallit, qvarstå långt upp på det torra; öfver en stor del af ändan af brobänken hade vattnet sköljt och uppkastat 2:ne der vid träden nu förtöjda båtar samt förstört kajen och kullkastat flera träd; i stora ån bade utom en mängd mindre fartyg, skeppet Primus lösryckts och lagt sig tvärsöfver ån: endast med utomordentliga anstrångningar lyckades det att der förekomma större olyckor. Men så utan olyckor, ännu kända, kunde ej en sådan dag förbigå. Bland andra är det bekant, att Gefle-skeppet Sophie, kapten Wollin, som dagen förut utgick från redden med last af plankor, i går morgon omkring kl. 7 vid Gråberget måste kapa sina master och, så vidt man vet, blifvit helt och hållet sönderslaget. Med största ansträngningar voro en del af besättningen jemte kaptenen och hans ombord varande fru i går afton kl. 7 räddade medelst af plankor sammanslagna flottbroar; 4 man voro då ännu ombord, hvilka mörkret och stormen bindrade att komma i land, men man hoppas att de kunde uppehålla sig vid vraket till i dag på morgonen, eburu så väl de, som äfven de räddade, otvifvelaktigt lidit mycket af kölden. En skuta, lastad med kalksten till Gnarp, fömodas på samma ställe hafva förolyckats. På redden hafva icke mindre än fyra större fartyg lidit större och mindre skador, nemligen skeppen Johanna och Wilhelmina samt briggen Neptunus, alla hithörande, och norska Skeppet Pizarro, kapt. Jensen (hvilken dock sannolikt minst lidit; brigg. Neptunus, som lastad låg 14 fot djup, ligger nu på Sörgrundet på knappt 9 fots vatten; Johanna hade fått sin fockmast afslagen på två ställen. -— En underrättelse att fyrtornet vid Bönan skulle hafva afblåst och i fallet ibjälslagit den deri befintlige fyrmästaren lärer tills vidare få anses såsom oriktig, emedan de kl. 7 i går afton ännu voro bägge välbebållna. BORÅS den 4 Nov. Enligt Konungens befallningahafvandes i länet kungörelse sammanträdde förliden lördag i länsresidenset deputerade till bestämmande af länsmarkegångspriset, hvarvid blef fastställdt: Hvcte till rdr 13, 16 sk., Råg rdr 12, Korn rdr 9, och Hafre rdr 4, 32 sk., allt banko per tunna. Alla de öfriga artiklarne, hvilka icke voro beroende af de sålunda förhöjda spanmålsprisen, blefvo i de flesta fall bibehållne vid förra årets pris, eller underkastade endast en ringa förändring. Sedan detta ämne var afgjordt, framställde herr landshöfdingen, hvilken fungerade som ordförande, den önskan, att som han inom få dagar ämnade resa till Stockholm, ville han gerna höra deputerades tankar, huruvida något behof kunde vara för handen, att, som följd af den mindre gifvande skörden, framställa hos regeringen begäran om undsättning af spanmål för länets behof, med gemensam återbetalningsskyldighet inom de socknar, som deraf ville betjena sig; heldst en begäran om undsättningsspanmål hade ankommit från prosten Essn i Hysna. Den allmännare rådande tankan hos deputerade var, att besvarandet af denna fråga ansågs beroende af, huruvida bränvinsbränningen blifver oafkortadt tilläten under hela den vanliga tiden eller om inskränkning häri kommer att ega rum. Skulle bränvinsbränningsförbud utfärdas, ansågo deputerade att någon hungersnöd under kommande året vore mindre att befara, och att med de spanmålstillgångar, som utan statens mellankomst kunde beredas, man kunde bjelpa sig fram, synnerligast om några arbeten af större omfång kunde företagas och gifva arbetsförtjenst åt den fattigare befolkningen. Får deremot bränvinsbränningen fortsättas oafbrutet under de vanliga terminerne, trodde de deputerade sig ej kunna gifva tryggande svaromål på den framställda frågan, men hoppades dock, att någon större farbåga för spanmålsbrist ej skulle uppstå förrän till nästa vår, då det på öppet vatten åter blifver möjligt att anskaffa erforderlig tillgång för länets behof. — — —

10 november 1851, sida 3

Thumbnail