Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1851, sida 1

förfårliga förklaring! Hvad skall jag säga? Huru skall jag förklara hvad som skett? : Dock log han bittert och fortfor i hemsk on: — bDölj din smårta och visa dig modig! Om också ditt hjerta går i stycken, om också vansinnet smyger omkring i ditt inre, så le åndå; drifver icke ödet gyckel med dig? Hvad kan du vål göra annat, elåndiga mask, ån buga dig under det ok, som våntar den vanmåktiga slafven? Hår hjelper intet motstånd! Men tyst, der kommer min dotter! Lenora öppnade verkligen dörren och intrådde; hon kastade på sin fader en frågande, förhoppningsfull blick. Huru mycket våld hr van Vlierbeke ån gjorde på sig, för att dölja sin ångest, lyckades det honom dock ej denna gång. Lenora mårkte snart den djupa smårta, som vanstållde honom. Då han förblef tyst, började hon darra och frågade med håftig otålighet: , — Nå, min far, hur år det? — Vi åro icke lyckliga, mitt barn, suckade adelsmannen; Gud pröfvar oss med hårda slag; vi måste underkasta oss hans vilja!