Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1851, sida 1

Flisrer från Paris. I. Pierre Dupont. Denne socialismens Båranger år visserligen ouvrier, men ungefår på samma sått som Albert, den bekanta medlemmen af provisoriska regeringen. Han år ouvrier; men en sådan, som bär rock och rör sig i salongerna, utan att likväl öfvergifva pariser-arbetarnas cabarets. En längre tid före sebruarirevolutionen kom en ung skald och kompositör från landsorten till Paris för att sålja sina sånger och kompositioner till en sörläggare der. Men alla hans anstrångningar voro förgåfves. Ung, obekant, utan namn, utan rekommendationer, kunde han icke få entre i de stora musikaliska bankirernas hjertan och penningepungar. Tröstlös kom han en dag till en musikförlåggare och framstållde åter sitt förslag i entrågna ordalag. -Ursäkta — höd det afslåend svaret — man kallar mig just nu till srukost! —-Nå, så tillåt åtminstone -svarade den unga maunen med komisk förtviflan — att jag, medan ni spisar trukost, föresjunger er mina nya sånger!Skrattande sick förlåggaren in härpä. Pierre Dupont sjöng, musikhandlaren slutade lugnt och makligt sin måltid och sade sedan: Lemna era stycken qvar; jag skall skicka er ert honorarium.På detta sått kommo Duponts första sånger i dagen. Han låt sig likvål icke nåja hårmed; han ville trånga ner till folket. Outtröttlig gick han från den ena vinkållaren till den andra, låt gifva sig en Canon— så kallar man i Paris ett glas vin, som man tömmer stående — och sjöng sina visor för de nårvarande ouvriererna. Nu år Pierre Dupont den populåraste visdiktaren i Paris. Före februarirevolutionen utkommo hans sånger med klaverackompanjemang på fint velinpapper i Boulevardernas vackra musikbutiker. Nu låter han hvarochen afsina dikter utkomma såsom flygblad till 2 sous stycket uti en liten bod i Paris mest besökta solkqvarter. Kompositionerna åro alltid af honom sjelf. Då arbetarna, ja tillochmed soldaterna hår hafva sina egna sångskolor, och folket sålunda nåstan alltid känner noterna, så sjunger man i ÅÄÅtteliers och Cabarets dessa och dylika sånger med lätthet, trots deras ofta svåra melodier. Invigda blifva likvål dessa folkliga produktioner först genom de s. k. Enfants de Paris.Dessa -Parises barnåro de bästa eleverna i pariserarbetarnas sängskolor, hvilka underhållas af regeringen och hafva en ganska egendomlig undervisningsmethod. Dessa Enfantsåro dock vuxna mån och bära bluser. Vid rue Martel i förstaden Saint Denis befanns efter februarirevolutionen en mycket stor ridskola eller Remise. Denna stora plats inköptes af parisiska arbetarna, som der läto åt sig inrätta en storartad klubblokal med dubbelt :3nm:3mm3n:tttttttt